Månadens tema handlar om skrivande som mindfulness. Mindfulness handlar om att vara medvetet närvarande, och att skriva är att vara närvarande, i stunden. Du är inte bara närvarande med dina ord utan också med dig själv. När du skriver tillåter du dig inte bara en stilla stund. Du lyssnar också på dig själv, och på vad som försegår på din insida, både vad gäller tankar och känslor. Denna månaden hoppas jag kunna inspirera dig att använda skrivande för att vara medvetet närvarande. Börja redan idag, svara på frågan: hur känns det i min kropp just nu?
Vill du hjälpa andra (eller dig själv) att läka genom skrivande? Kika in på skrivterapicentrum.se för att hitta rätt utbildning för dig✏️
Skulle du gå in i en boxningsmatch med någon som är större än dig själv? Eh, va, ja nej. Så du skulle inte gå in i en fajt du skulle förlora? Eh, nej… Så vad slåss du för? Han blir tyst. Kan du vinna det här? Nej. Så vad slåss du för? Tystnaden fortsätter. Jag har inte tänkt på det sättet, säger han med blicken i golvet. Ok, så vad tänker du nu? Axlarna sänks. Ja, vad slåss jag för, säger han och sträcker fram sina tomma händer framför sig. Jag kan inte vinna. Jag förlorar bara energi. Jag ler, förmodligen lite förnöjt. Det är så fint när polletten jag stoppar in trillar ner. När personen framför mig säger orden jag själv skulle sagt. En djup suck flyter ut mellan oss och han sjunker djupare ner i fåtöljen. Hans mungipor reser sig liksom blicken från golvet. Nu smilar även han. Vi tittar på varandra. Och ler….❤︎
När jag startade mitt företag började jag föreläsa och skriva artiklar om psykisk ohälsa. En anhörig varnade mig och sade att jag inte skulle göra det för att det kunde förstöra min karriär.Tänk om jag hade lyssnat!
När jag pratade med en karrirävägledare och berättade att jag drömde om att bli terapeut så skrattade hon och sade att det inte var ett jobb för mig, hon trodde aldrig att min kreativa hjärna skulle klara att sitta still en hel dag. Tänk om jag hade lyssnat!
När jag fick mitt jobb på kriminalvården sade en anhörig till mig att hon aldrig trodde att jag skulle klara det på grund av min mjuka personlighet, hon tyckte att jag hade för lite skinn på näsan. Tänk om jag hade lyssnat!
När jag ville hoppa av min anställning och driva eget på heltid var det flera som visade upp varningens finger, tänk om jag hade lyssnat!
Det var ingen som rekommenderade mig att köpa ett hus ensam i skogen som 24 åring eller hoppa av en fast anställning som butikschef för att börja plugga. Tvärtom, det var många som tyckte motsatsen, stanna kvar i tryggheten, köp dig inte ett problem✋
Allt det jag har gjort (som ingen annan tyckte att jag skulle göra) har lett mig dit jag är idag. Jag är så otroligt glad och tacksam för varje beslut jag tagit där jag trott på mig själv (även om andra inte har gjort det). Med detta inlägg vill jag påminna dig att lyssna på dig själv. Andra människor kommer alltid ha åsikter och deras åsikter är inga sanningar (så länge inte du väljer att se dem som det). Oavsett vilka steg du tar i livet så kommer folk runt dig att ha ett tyckande, men kom ihåg att det viktiga inte är vad andra tycker, utan du själv ❤︎
Om jag låter honom sno mat från köksbordet. Kommer han då att göra det frågar jag och pekar på hunden som snarkar i soffan.
Ja så klart.
Varför?
För att han kan svarar hon snabbt.
Precis svarar jag, så i en relation måste man sätta gränser.
Ja, säger hon och vrider sig i fåtöljen.
Så vad har du satt för gränser i din, frågar jag.
Det blir tyst.
Inga, säger hon och tittar ner i golvet.
Så han behandlar dig på det sättet för att han kan frågar jag.
Hon nickar tyst. Hon har förstått min poäng.
Kan du pröva att be honom gå ner från bordet och sluta sno mat?
Hon skrattar… jo, men det känns jobbigt… men jag kan pröva.
Ja eller hur, visst känns det jobbigt. Dex hade förmodligen undrat vad jag håller på med om jag plötsligt sätter gränser. Han hade nog försökt att trotsa dem några gånger men tillslut så förstår han att jag menar allvar.
Men om han inte förstår, frågar hon. Ja då får du göra ett val. Kan jag förhindra att beteendet uppstår, kan du sätta galler runt ditt köksbord? Hon skakar på huvudet.
Ok är det är stort problem, kan du leva med att han snor mat.
Nej det kan jag inte svarar hon.
Ok och vad behöver du göra då?
Köpa en ny hund skrattar hon.
Gå ut på blocket och börja leta, säger jag och vi kiknar av skratt båda två.
Hunden tittar på oss, han undrar vad som försiggår och är totalt omedveten om att jag uttnyttjar honom metaforiskt för lärdomar.
Två veckor senare kommer hon tillbaka. Det lyser om hela henne och jag ser innan hon öppnar munnen att hon är stolt som en tupp.
Berätta vad har hänt, frågar jag nyfiket.
Jag sade ifrån säger hon och ler med hela ansiktet.
Jag ser att hon växt med flera centimer och hon bär en helt annan styrka i sig nu än dagen hon kom.
Jag vill egentligen gråta av stolthet när jag hör hennes historia, hur hon en dag från en annan lärt sig säga nej och sätta stopp. Men jag håller känslan inom mig, bär med mig den resten av dagen, och glömmer den förmodligen aldrig ❤︎
Har du negativa tankar om dig själv som går på repeat?
Du är inte ensam.
Jag brukar beskriva det för mina klienter som att vi alla har en gammal lp-skiva som det ibland blir hack i och att det ”enda” man behöver göra är att byta ”skiva”. Vi alla har de där dåliga skivorna lagrade inom oss (mer eller mindre). Själv har jag ett inre album som skapades någon gång på 90-talet, vi kan kalla den ”11 låtar om ensamhet”. Där finns deppiga hit-låtar så som ”ingen älskar dig”, ”du är tråkig”, ”ingen vill vara din vän” osv. Kanske har du exakt samma skiva som mig, eller kanske har du en annan. Grejen är att vi alla har dem, och bara för att låten ”ingen vill vara din vän” en dag går på repeat så betyder det inte att sången är sann, det är liksom bara en sång. Själv rycker jag på axlarna varje gång min skiva går på. ”Jaha, nu är det dags för den där deppiga sången igen”. Ibland låter jag den vara i bakgrunden, men jag försöker att inte nynna med, och ibland byter jag aktivt skiva. ”Nej den här skit-albumet orkar jag inte med idag”.
Det jag vill påminna dig om idag är: tro inte på allt du tänker. Påminn dig om att det bara är en dålig skiva, bara för att låten går på repeat och väcker starka känslor i dig betyder det inte att sången är sann. Öva dig på att ta distans till låten, att inte sjunga med, och när det känns enkelt byt till en bättre skiva.
När det knackar på dörren skäller han, är det rätt beteende frågar jag. Han är tyst en stund och tittar ner i golvet, ja, han vaktar ju, han varnar, och det är ju rätt säger han och tittar på mig med en osäker blick. Tror du att jag tycker att det är bra beteende, uppskattar jag det. Njeee, svarar han lite osäkert och vänder blicken ner i golvet. Vem av oss har då rätt, frågar jag. Han fortsätter att titta ner mattan. Tror du han funderar på om jag tycker hans beteende är jobbigt eller fel. Han ler med blicken ner i golvet, nej.
Kan jag få honom att ändra sig. Han tittar upp snabbt, ja men då måste du träna. Ja precis svarar jag. Han återgår till att följa mattans kant med blicken.
Vad vill jag säga med den här metaforen?
Han kniper ihop munnen, som att han är rädd att ge mig fel svar.
Att ett beteende kan vara både rätt och fel, svarar han försiktigt. Ja precis bekräftar jag, beroende på vem du frågar. Och vill du förändra dig så kan du svarar jag, men det kan ta tid lägger han till innan jag hinner säga det själv. Precis svarar jag. Så är ditt beteende ”fel” frågar jag. Nej, men egentligen inte säger han. Vill du förändra dig? Nej, egentligen inte, upprepar han.
Hm.. så har du ett problem, frågar jag.
Han skrattar. Nej det är hon som har ett, skrattar han.
Han lämnar rummet ett problem lättare med insikten att problemet inte alltid stannar hos ägaren till det. Att det är lätt att lämpa över sina egna problem till andra och göra dem ansvariga för det. Är man villig att förändra/lösa andras problem så är det ok, om inte, så är det också okej ❤︎
När jag hoppade av min anställning kändes det som att hitta och tappa bort mig själv på samma gång. Jag hoppade in i drömmen men tappade samtidigt bort den jag en gång var.
Jag kom på mig själv med att sakna ögon att spegla mig i, röster att stämma av mitt skratt emot. Det kändes som att mina kläder inte längre passade mig och frisyren kändes alltid fel.
Jag saknade ett sammanhang, kanske för att jag tappade bort mitt eget eller inte längre hade en grupp att följa efter. Dagen kändes ofta lika lång som kort och slutade alltid upp med en ensam känsla längst ner i magen.
Stundtals brände tårar bakom ögonlocken samtidigt som hjärtat var varmt. Jag försökte lägga om pusslet, få bitar att passa ihop men det kändes som att det alltid saknades några. Kanske var det de varma ögonen, de klingande skratten eller de snabba fötterna i korridoren?
Men samtidigt visste jag att allt det där var en fantasi och inget jag ville tillbaka till, men en del av mig suktade efter det ändå. Förr kunde jag sucka över ytliga samtal och ”tunn vänskap”, idag vet jag att de där ytliga banden är bättre än inga alls.
Idag har jag lärt mig att uppskatta alla ögon jag möter, och jag vill nästa inget hellre än att få ett ytligt snack om väder och vind. Att man saknar något betyder nödvändigtvis inte att man ska backa tillbaka, kanske handlar det istället om att känna tacksamhet och uppskattning för det som en gång var, men också om att förvalta och ta hand om det du faktiskt har.
Månadens tema handlar om hur du kan använda skrivandet som livskompass och navigation. Skrivandet kan nämligen fungera som en vägvisare i livet Hur då kanske du tänker Jo, sätt dig ner och skriv vad du vill ha ut av livet, vad du vill uppleva, vad du vill uppnå. Vad är viktigt för dig? Ge dig själv 10-15 minuter och skriv ner vad du önskar ha ut av ditt liv, vad du ser i din framtid. ➡️ Där har du din livskompass.
Häng upp den på en vägg, sätt den längst fram i din kalender eller påminn dig själv om den regelbundet.
För att sedan hålla din navigation är det viktigt att du återkommer till din livskompass. Skriv ner varje månad/vecka vad du har gjort för att närma dig ditt mål. Behöver du ändra kurs, ta en annan väg? Genom att regelbundet hålla koll på din karta kommer du ta dig till dina mål.
Vill du hjälpa andra (eller dig själv) att läka genom skrivande? Kika in på skrivterapicentrum.se för att hitta rätt utbildning för dig✏️
Jag älskar sårbarhet.
Både din och min.
Äkthet, närhet, gemenskap.
Mänsklighet & medmänsklighet.
I mitt terapirum är allt det där så levande.
Tårar, skratt, känslor.
Här bor ocianer av tid och tålamod.
Här får både du och jag bara finnas, vara.
Släppa krav, tid och rum.
Jag älskar sårbarhet.
Både din
…och min.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Basera inte ditt liv på andras tyckande☝️
Om jag låter honom sno mat från köksbordet. Kommer han då att göra det frågar jag och pekar på hunden som snarkar i soffan.
