Det spelar ingen roll vad du gör i ditt liv, det kommer alltid att vara skit.
Hon ryggar undan som om jag slagit henne i ansiktet med mina ord.
Du letar ständigt efter fel, fortsätter jag. Maten är aldrig tillräckligt god, sommaren inte tillräckligt varm, vännerna är idiotier och festen är alltid tråkigt. Hon tittar på mig tyst med öppen mun.
Jag är medveten om att jag förolämpat henne.
Livet kommer aldrig bli som i din dröm eller som på Instagram, du kan inte sätta ett filter på livet, fortsätter jag. Jag slår vad om att du skrattar med vänner, fast att det är ”idioter” och att du också sett en vacker solnedgång och njutit av den.
Hon nickar tyst.
Om du lägg upp de där små klippen ur ditt liv på Instagram, då är du precis lika lycklig som alla andra.
Jag ser hur poletten trillar ner och hon fortsätter att nicka tyst.
Tror du inte att andra har vänner som är ”idioter”, att de bråkar med sin partner eller sina föräldrar?
Jo kanske det, svarar hon tyst.
Lägger de upp de på instagram frågar jag. Nej säger hon och ler.
Livet är nu. Livet är det du har framför dig. Uppskatta det du har istället för att leta efter det du saknar. För vi alla saknar alltid något.
Hon ler nickande.
Jag har iallafall inte blivit snyggare eller smalare under min 40 levnadsår, tvärtom, och jag skulle både vilja ha mer sol, mer lediga dagar och mer pengar men så här ser mitt liv ut och det är ok, jag uppskattar det och är tacksam ÄVEN om jag skulle vilja ha mer.
Jag ser att hon nu förstår min poäng.
Tyck om dig själv, och det du har, för du skulle sakna det om det var borta. Du har bara det här livet. Hon fortsätter nicka, nu med tårar i ögonen och en allvarligare min.
Tack, säger hon. Först tänkte jag att du var en idiot när du sade så, men nu inser jag att det är jag som är en ❤︎
Är det din historia eller en sanning?
Vad menar du frågar han.
Du sade att han tittade på dig som att du vore dum i huvudet. Vet du att han tänkte så ”att du var dum i huvudet” eller har du hittat på det?
Eh,,eh, nej jag har väl hittat på det.
Så han kan ha tänkt något annat?
Ja, jag antar det.
Vad kan han ha tänkt?
Han är tyst en stund.
Det kan jag ju faktiskt inte veta. Jag vet inte vad han tänkt.
Nej. Precis. Kan det vara du som tänkte att du var dum i huvudet.
Ja så var det ju!
Men din hjärna sade att det var han som tänkte det.
Precis!
Hm, konstigt, hur känns det när du uppmärksammar det där?
Ha, ha, galet.
Så nästa gång du tänker att andra personer tänker saker om dig, så är det egentligen du som tänker det.
Ja skrockar han med ett skratt, precis.
Så hur kommer de tankarna kännas nu.
Mycket lättare skrattar han, mycket lättare.
Så du behöver jobba med dina tankar om dig själv, inte andras tankar om dig frågar jag.
Han nickar, ja och det känns ju mycket lättare ❤︎
Låt skrivandet bli ett sätt att utforska ditt inre!
Som terapeut brukar jag ofta prata med mina klienter om att bli medvetna om vad de tänker och känner. Hur då kan någon fråga, för det är inte alltid lätt att gripa tag i tankarna som swishar förbi. Mitt råd är då självklart att sätta sig med pennan i hand, ta ett blankt papper och skriv, huller om buller, om allt som finns på din insida. Skriv ner ALLT du tänker på. När du känner dig färdig, titta på pappret, vad står det där, finns det saker som upprepar sig? Saker som hör ihop? Saker du ser att du egentligen inte behöver tänka på eller oroa dig för, saker du oroat dig länge för och som inte fått en lösning? På pappret finns nu din insida samlad. Utforska den, ta hand om den, fundera på vilka av meningarna du vill/behöver gå vidare med och vilka du vill låta vara.
Upprepa gärna övningen vid flera tillfällen för att se vart dina tankar hamnar och för att vara medveten om vad de är fyllda med. Låt pennan hjälpa dig att lära känna ditt inre, att ta hand om dig själv ❤︎
För mig har skrivandet blivit en resa till självinsikt. Så fort något skaver så fattar jag pennan för att undersöka det där skavet. Vart i kroppen känns det, när började det, hur länge har jag känt av det, vilka tankar vaknar när jag klämmer på det som gör ont. 10 gånger av 10, det vill säga VARJE GÅNG, har jag fått någon form av självinsikt, ibland en liten, ibland en stor, och viktigast av allt är att jag låter den där insikten leda mig i min vardag och mina fortsatta val i livet. Detta för att skavet ska få möjlighet till att läka.
Känner du ett skav i livet? Skriv ner ord huller om buller på ett papper som dyker upp samtidigt som du dyker ner i det som är obekvämt. Skriv tills du känner dig tömd. Titta sedan på ditt papper och formulera meningar av ordet du skapet. Starta meningarna med… -det som skaver är -om jag kunde… -för att läka behöver jag… -egentligen…
När jag och Dex är ute på promenad händer det ibland att en löpare springer förbi oss. Dex blir då ofta smittad av löparens fart och ber mig att rappa på, gå snabbare, helst av allt vill han börja springa så att vi hamnar hack i häl. I den stunden påminns jag om att vi människor ofta fungerar likadant, att vi omedvetet blir smittade av förbispringande energier, så att vi precis som min hund börjar löpa istället för att gå.
Inte sällan sker det på arbetsplatser. Drar en person upp tempot så hänger de andra med. Är en stressad så är det snart fler. Inte sällan gör det allt för höga tempot att de faller, som käglor, innan eller efter mållinjen. Grejen är att andra löpare aldrig kommer aldrig be dig sakta ner eller fråga dig om du inte springer för snabbt. Tvärtom, ökar du så ökar dem.
Det är därför viktigt att fråga oss själva om vi är ute efter en promenad eller löptur. Att fundera över om du verkligen måste springa, om du vill springa eller om det fungerar med att gå. Jag vill att du tar dig en funderare, är joggingturen du är uppe i just nu ditt eget val, eller har du, likt min hund, råkat ta rygg på någon som sprungit förbi dig? Om så är fallet, sakta ner tempot och gör som jag, njut av din långsamma promenad ❤︎
Oftast har jag ingen plan när jag sätter mig med pennan i hand, utan låter orden föra mig framåt och nyfiket se vart jag hamnar.
Det är viktigt att titta på mina ord efter att de har kommit ur mig, för de speglar min insida, något som för mig är omöjligt att se på annat sätt.
Med hjälp av pennan låter jag insidan visa sig, komma ut, ibland i form av stress, ledsamhet och ensamhet, men lika ofta i form av kärlek, tacksamhet, förundran och glädje.
Prova att lyfta pennan och se vad som finns på din insida idag.
Vad säger dina ord om dig?
Genom skrivandet kan du få syn på hur du pratar med dig själv. Är du kärleksfull, förminskande, tröstande? Genom skrivandet kan du också se vilken känsla din text har. Är den vilsen, ledsen, längtande?
Vid ett tillfälle hade jag skrivit ett blogginlägg som en arbetskramrat läst, hon kontaktade mig och frågade hur jag mådde då hon tyckte att min text var ledsen, (något jag själv inte hade reflekterat över). Så när jag kände efter…så var jag faktiskt lite ledsen, och kunde med den insikten bättre ta hand om mig själv.
Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.
Vänd ansiktet mot solen, titta ut över en sjö eller stirra in i en brasa eller i ett levande ljus. Slut dina ögon och lyssna på vinden, eller varför inte på vågornas sus.
För mig kan medveten njutning vara att titta på när mina hönor sprätter i jorden eller myser i en sandgrop, eller när kattungarna diar sin mamma. Om du bara ska göra en sak för dig själv i sommar, så satsa på stunder av medveten njutning ❤︎
Är du en en dem som tänker ”jag behöver inte skriva, det räcker med att tänka”, hand upp.
Jag vet för jag är själv där ibland då jag tänker att jag lika gärna kan reflektera i huvudet som på pappret, men nej nej nej, det är inte samma sak!
Det är så lätt att tro det; att det du tänker just nu, det är det som kommer att komma ut på pappret. Så varför ska du skriva, det blir ju ingen skillnad mellan att skriva och tänka.
Men det magiska med skrivandet är att du får ut mer än det du tänker. När handen väl börjat skriva bjuder den ofta på mer än vad som fanns i dina tankar. Plus att det blir så mycket tydligare att få ut det på papper än att ha det i sitt huvud. Så är du en av dem som skjuter upp skrivandet eller tänker att det inte gör någon skillnad så vill jag påminna dig om att det gör det. DET GÖR SKILLNAD. Testa och se.
Skrivövning: vad vill din hand säga dig idag?
//ge dig själv 10 ensamma minuter med bara papper och penna, skriv utan att tänka. Låt pennan göra jobbet. Skriv med hjärtat och inte hjärnan, och vet du inte vad du ska skriva, skriv det..låt inte pennan stanna…bara skriv//
Vi avslutar junis tema självkärlek med att skriva ett kärleksbrev till oss själva. Här vill jag inte att du tänker så mycket, sätt bara fart och skriv.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
För mig har skrivandet blivit en resa till självinsikt. Så fort något skaver så fattar jag pennan för att undersöka det där skavet. Vart i kroppen känns det, när började det, hur länge har jag känt av det, vilka tankar vaknar när jag klämmer på det som gör ont. 10 gånger av 10, det vill säga VARJE GÅNG, har jag fått någon form av självinsikt, ibland en liten, ibland en stor, och viktigast av allt är att jag låter den där insikten leda mig i min vardag och mina fortsatta val i livet. Detta för att skavet ska få möjlighet till att läka.
Vad säger dina ord om dig?
Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.
Är du en en dem som tänker ”jag behöver inte skriva, det räcker med att tänka”, hand upp.