Utrymmet runt dig känns för litet.
Att-göra-listan som du längtar efter att ta tag i ryms inte under en dag och även om du staplat göromålen fint på varandra är du rädd att de ska falla i bitar och att du inte ska ha tid och kraft att sopa upp röran efter dig.
Även om arbetshögen inte ligger utspridd på golvet utan fint packad i en hög på skrivbordet så känns det inte så. Du är rädd att trampa på de utspridda delarna och känna hur de går sönder under din fot.
Kanske är det inte högen som stressar dig utan just rädslan att den ska rasa? Du känner dig instängd som i en hiss. Du åker upp och ner varje dag, men kommer ändå ingenstans.
När stressen griper tag i en kan det ibland kännas svårt att trycka på stopp-knappen, men ofta finns det ingen annan lösning. Tryck på stopp-knappen, fundera på vilken våning du ska till, och kliv sedan ur hissen. Stressen är inte alltid verklig utan oftast bara en upplevd känsla, men det märker du sällan förens hissen fastnat eller stannat helt. Se till att kliv ur din hiss, idag, varje dag ❤︎
