Jag hittade mig själv

Det fanns en period i mitt liv då jag skämdes över den jag varit. Jag fasade över att människor skulle minnas tonårstjejen som skar sig i armarna eller stoppade fingrarna i halsen. ”Vad tänker de om mig idag? Tänk om de fortfarande tror att jag är samma person.”

Men idag känner jag tvärtom. Jag är stolt över den jag varit. Inte för det jag gjorde, utan för att jag tog mig igenom det. Jag tror faktiskt att det är en av anledningarna till att jag blev terapeut. Inte för att jag vet exakt hur mina klienter känner. Det gör jag inte. Varje människas historia är unik. Men jag vet hur det känns när livet gör ont.

Jag vet hur ensam man kan känna sig. Och jag vet hur svårt det kan vara att tro att något någonsin ska bli annorlunda.

När jag ser tillbaka idag tänker jag inte: ”Herregud, vad höll jag på med?” Jag tänker: Det där var en ung människa som gjorde så gott hon kunde med de verktyg hon hade. Hon hade ännu inte lärt sig att förstå sina känslor eller ta hand om dem på ett sätt som hjälpte henne.

Det kom senare.

Och kanske är det den viktigaste resan jag gjort. För en dag hittade jag den där människan jag alltid letat efter. Någon som jag kunde luta mig mot. Någon som fanns kvar även när livet gjorde ont. Mig själv ❤️

En påminnelse i juletider

DET FINNS GÅVOR SOM ÄR GRATIS 🎁

Du kanske vill ge, men känner att varken tiden eller pengarna räcker till.
Kanske stressar du runt och köper något för dina sista slantar.
Eller så blir det för övermäktigt och du låter bli helt.

Jag vill bara påminna dig om en sak:
du kan ge ändå.
Utan stress. Utan tidsbrist. Utan hål i plånboken.

Det finns gåvor som är gratis – och som ofta betyder mer än det där paketet du köper (eller inte köper).

Du kan till exempel:

– skriva ett brev
-rita eller måla en teckning
– skicka ett enkelt, ärligt sms
-dela med dig av dina bästa recept
-ge bort ett löfte

-skapa en liten spellista och berätta varför du valt just de låtarna
-erbjuda din hjälp
-baka bröd och ge bort
-ge något från ditt hem som du vet att personen älskar
-göra en visionboard om er relation
-ge din fulla närvaro
-skapa ett blomsterarrangemang av det naturen ger

-laga en enkel middag eller bjud på en kopp te

-ge bort din tid en bestämd dag: “Den här tiden är din”

-erbjud barnpassning, sällskap eller skjuts

Ibland är den finaste gåvan inte något man slår in💝

I någon annan

I någon annan

Du känner dig osäker.

Rädd för att du håller fast i ett mål du inte längre vill sträva efter.

Kanske sparar du på gamla drömmar för att du saknar nya?

Du ställer dig frågan, vad är det jag vill?

Letar efter svar men finner det ingenstans.

Du tappade bort dig själv för så länge sedan att du inte hittar tillbaks och vet inte vart du ska leta.

Du hittar inte dina svar i någon annans ficka, trots det är det där du fortsätter att gräva.

Vart ska jag frågar du alla som passerar längst din väg, men ingen serverar dig svaret du söker.

Du orkar inte ta vägen bakåt för att att hitta tillbaka till ditt forna du och försöker därför att hitta dig själv,

i någon annan.

Går du dit du vill?

Det kan ibland vara lättare att släppa taget, att inte bry sig, än att hålla kvar.

Kanske handlar det om hoppet, att inte riskera att bli besviken.

Det kan ibland vara lättare att inte ge alls, än att ge lite.

Kanske handlar det om rädslan att inte få tillbaks.

Alla beteenden finns av en anledning, och inte sällan är de till för att skydda oss.

Men ibland kan det vara bra att se över våra beteenden.

Leder det du gör dig dit du vill?

Ibland kan vi komma på oss själva ha ett beteende som tar oss bort från våra mål.

Ibland måste vi ställa oss frågan, väljer jag den enkla vägen, fast att det inte är åt det hållet jag vill gå?

Har du tänkt på att du pratar utan ord?

skrivterapicentrum

Har du tänkt på att du pratar utan ord?
Vi pratar med vår mimik, kroppsspråk och kroppskontakt, men också bristen på den. Det du inte säger i ord eller handling, säger också något.
Vissa saker behöver inte sägas, ett ögonkast, en min eller bristen på ord (eller kroppskontakt) kan ibland säga allt.

I mitt terapirum har klienter ibland svårt att beskriva vad som är fel. Och kanske är det för att din partner, arbetskamrat eller vän faktiskt inte sagt eller gjort något rent konkret som sårat dig. Det kanske handlar mer om det där dom inte gjort eller kanske slutat göra. Vännen ställer inte längre nyfikna frågor, din partner smeker inte längre din kind eller din arbetskamrat lyser inte längre upp när hen ser dig. Kanske har telefonen slutat ringa, kanske har närheten mellan er minskat eller kanske har samtalen blivit ytliga. Kanske ser du vännen/partnerns telefon mer än hens ansikte?

Vi behöver ibland påminna oss om att det inte alltid handlar om det man gör utan också om det man inte gör, och inte bara titta på folk runt om dig utan också på dig själv. Kanske har du dragit dig undan? Kanske söker du mindre kroppskontakt? Kanske har du slutat att ge komplimanger eller uttala din kärlek? Idag vill jag att du reflekterar över både ditt och dina anhörigas beteende. Är det något som har förändrats, något som inte sägs, något som saknas? Vill du förbättra relationen så börja ge själv, ofta får du tillbaks. Kom ihåg att Ibland kan handling (eller bristen på den) säga mer än ord ❤︎

Är du ett lok eller en tågvagn?

Är du ett lok eller en tågvagn?

Är du ett lok eller en tågvagn?

Ofta har jag känt mig som ett lok i alla min relationer. Det är jag som är den som drar, som bjuder in, som hör av mig Jag möter många i terapirummet som likt mig hamnar i periodern där man tröttnar på att vara ett lok. För det bästa är givetvis att växeldra i en relation, att man byter plats och varierar mellan lok och tågvagn.

Men vissa människor är helt enkelt inga lok, dom kan inte förvandlas. Dom är bara tågvagnar. En tågvagn har inte kraften att dra runt på sig själv, än mindre andra tågvagnar. Den står kvar på perrongen och väntar på att bli upp-plockad, att ett lok ska komma förbi, så att den ska hamna i rörelse igen️.

Ibland behöver man som lok fundera på om man orkar dra runt den där tågvagnen. För det är helt klart tyngre att dra runt 30 tågvagnar, än 3‍.

Jag brukar påminna både mina klienter och mig själv om att bara välja de tågvagnar man absolut inte vill ge upp, de man vill ha med sig, de man inte vill lämna kvar på perrongen, och ibland är det faktiskt så att man måste lämna kvar vissa vagnar på perrongen (ialla fall tillfälligt), även om man älskar dem. Just för att man inte orkar dra runt på dem längre‍.

Det kan kännas både som en lättnad och en sorg, för det man önskar är inte att lämna kvar den andra på perrongen, nej man önskar bara byta plats så att hen drar runt på ekipaget när du själv inte orkar‍.

Om känner igen dig i att du är ett lok, ta en funderare på vilka du faktiskt vill (eller orkar) dra runt på, om du känner igen dig i att du är en tågvagn. Fråga dig själv om det finns relationer som är såpass viktiga för dig att du skulle kunna bli ett lok.

Ibland får vi acceptera att vi blir avsläppta på perrongen, att det där loket kör förbi oss ibland, kanske tutar och vinkar, men inte stannar upp, eller att tågvagnen har hittat ett annat lok Det svåra i en relation är att den går åt två håll och att man ofta bara ser sin egen sida, sitt eget spår.

Har du relationer som inte fungerar? Testa att se den från ett annat håll. Hur ser relationen ut från den andres fönster? Är det en relation du värnar om, testa att byta plats, byt spår eller pröva att variera mellan att vara lok och tågvagn ❤︎