Att ha en tonåring är som att äga en katt. Likt en katt är de inte sällan vakna på nätterna, tillbringar mycket tid utomhus och kommer i bästa fall hem under dagen för att äta och gå på lådan.
Det finns olika katter, dom som stannar i din trädgård, rullar runt i gruset och slickar sina tassar, och de som är nyfikna och äventyrliga, som hellre besöker grannens trädgård och som testar att gå längre hemifrån dag för dag. Det är inte ovanligt att folk ber dig att kontrollera katten om du är ägare till den där självständiga typen. Men oavsett hur ofta du berättar för katten om dina eller grannens gränser så tar hen sig utanför dem, gång på gång.
Det fungerar även dåligt att sätta på dem halsband eller GPS. För även om du kan se var katten är, vet du inte alltid vad den gör, och om du frågar får du ett svar du ändå inte kan lita på eller förstår. Det fungerar också dåligt att begränsa och stänga in utekatten. Den som har testat vet att det slutar med söndriga blomkrukor och nedrivna gardiner. En utekatt är en utekatt.
Det spelar ingen roll om man ber dem att inte pissa i grannens trädgård eller smyga in i grannens uterum. Katten ser ut som att den förstår och lyssnar, men den bryr sig helt enkelt inte, det går in genom ett öra, och ut genom det andra. Det enda du kan göra som kattägare är att servera den sin favoritmat och kela med den så fort den kommer innanför din dörr. Som kattägare (och tonårsförälder) gör man allt i sin makt för att få just sin ”katt” att spinna och stryka sig mot din hand, med hopp om att oavsett vart livet leder dem, kommer de alltid att komma tillbaka hem ❤︎