När jag och Dex är ute på promenad händer det ibland att en löpare springer förbi oss. Dex blir då ofta smittad av löparens fart och ber mig att rappa på, gå snabbare, helst av allt vill han börja springa så att vi hamnar hack i häl. I den stunden påminns jag om att vi människor ofta fungerar likadant, att vi omedvetet blir smittade av förbispringande energier, så att vi precis som min hund börjar löpa istället för att gå.
Inte sällan sker det på arbetsplatser. Drar en person upp tempot så hänger de andra med. Är en stressad så är det snart fler. Inte sällan gör det allt för höga tempot att de faller, som käglor, innan eller efter mållinjen. Grejen är att andra löpare aldrig kommer aldrig be dig sakta ner eller fråga dig om du inte springer för snabbt. Tvärtom, ökar du så ökar dem.
Det är därför viktigt att fråga oss själva om vi är ute efter en promenad eller löptur. Att fundera över om du verkligen måste springa, om du vill springa eller om det fungerar med att gå. Jag vill att du tar dig en funderare, är joggingturen du är uppe i just nu ditt eget val, eller har du, likt min hund, råkat ta rygg på någon som sprungit förbi dig? Om så är fallet, sakta ner tempot och gör som jag, njut av din långsamma promenad ❤︎
Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.
Vänd ansiktet mot solen, titta ut över en sjö eller stirra in i en brasa eller i ett levande ljus. Slut dina ögon och lyssna på vinden, eller varför inte på vågornas sus.
För mig kan medveten njutning vara att titta på när mina hönor sprätter i jorden eller myser i en sandgrop, eller när kattungarna diar sin mamma. Om du bara ska göra en sak för dig själv i sommar, så satsa på stunder av medveten njutning ❤︎
Ibland ger jag mina klienter en övning jag kallar ”syltburken”, och beroende på person, kan burken fyllas med varierat innehåll. Vissa personer får i uppgift att spana efter tacksamhet, kärlek eller vackra saker de varit med om, notera det på en post-it lapp och lägga i burken. Andra personer fyller burken med bra val, så som att säga nej till godis, ta en långpromenad eller testa ett nytt träningspass. En tredje person fyller den med mål och drömmar.
Min egen burk är fylld av kärlek. Jag har sparat komplimanger, kommentarer och tackmail jag fått. Dagar där jag tvivlar, på mitt jobb eller på mig själv så kan jag bara dra en lapp ur burken och fyllas med kärlek och värme. Jag får en bekräftelse, en klapp på axeln och kan tydligt se skillnaden jag gjort, kanske inte i världen men i alla fall för någon. Min hög med kärlek blev tillslut så stor att jag växte ur syltburken och fick skaffa en större ❤︎
Så idag vill jag ge dig tipset att fylla din syltburk med annat än socker, fyll den med vackra saker om dig själv eller varför inte ge bort en syltburk full med komplimanger till någon annan. Kan inte tänka mig en finare present
När jag startade mitt företag började jag föreläsa och skriva artiklar om psykisk ohälsa. En anhörig varnade mig och sade att jag inte skulle göra det för att det kunde förstöra min karriär.Tänk om jag hade lyssnat!
När jag pratade med en karrirävägledare och berättade att jag drömde om att bli terapeut så skrattade hon och sade att det inte var ett jobb för mig, hon trodde aldrig att min kreativa hjärna skulle klara att sitta still en hel dag. Tänk om jag hade lyssnat!
När jag fick mitt jobb på kriminalvården sade en anhörig till mig att hon aldrig trodde att jag skulle klara det på grund av min mjuka personlighet, hon tyckte att jag hade för lite skinn på näsan. Tänk om jag hade lyssnat!
När jag ville hoppa av min anställning och driva eget på heltid var det flera som visade upp varningens finger, tänk om jag hade lyssnat!
Det var ingen som rekommenderade mig att köpa ett hus ensam i skogen som 24 åring eller hoppa av en fast anställning som butikschef för att börja plugga. Tvärtom, det var många som tyckte motsatsen, stanna kvar i tryggheten, köp dig inte ett problem✋
Allt det jag har gjort (som ingen annan tyckte att jag skulle göra) har lett mig dit jag är idag. Jag är så otroligt glad och tacksam för varje beslut jag tagit där jag trott på mig själv (även om andra inte har gjort det). Med detta inlägg vill jag påminna dig att lyssna på dig själv. Andra människor kommer alltid ha åsikter och deras åsikter är inga sanningar (så länge inte du väljer att se dem som det). Oavsett vilka steg du tar i livet så kommer folk runt dig att ha ett tyckande, men kom ihåg att det viktiga inte är vad andra tycker, utan du själv ❤︎
Har du negativa tankar om dig själv som går på repeat?
Du är inte ensam.
Jag brukar beskriva det för mina klienter som att vi alla har en gammal lp-skiva som det ibland blir hack i och att det ”enda” man behöver göra är att byta ”skiva”. Vi alla har de där dåliga skivorna lagrade inom oss (mer eller mindre). Själv har jag ett inre album som skapades någon gång på 90-talet, vi kan kalla den ”11 låtar om ensamhet”. Där finns deppiga hit-låtar så som ”ingen älskar dig”, ”du är tråkig”, ”ingen vill vara din vän” osv. Kanske har du exakt samma skiva som mig, eller kanske har du en annan. Grejen är att vi alla har dem, och bara för att låten ”ingen vill vara din vän” en dag går på repeat så betyder det inte att sången är sann, det är liksom bara en sång. Själv rycker jag på axlarna varje gång min skiva går på. ”Jaha, nu är det dags för den där deppiga sången igen”. Ibland låter jag den vara i bakgrunden, men jag försöker att inte nynna med, och ibland byter jag aktivt skiva. ”Nej den här skit-albumet orkar jag inte med idag”.
Det jag vill påminna dig om idag är: tro inte på allt du tänker. Påminn dig om att det bara är en dålig skiva, bara för att låten går på repeat och väcker starka känslor i dig betyder det inte att sången är sann. Öva dig på att ta distans till låten, att inte sjunga med, och när det känns enkelt byt till en bättre skiva.
När jag hoppade av min anställning kändes det som att hitta och tappa bort mig själv på samma gång. Jag hoppade in i drömmen men tappade samtidigt bort den jag en gång var.
Jag kom på mig själv med att sakna ögon att spegla mig i, röster att stämma av mitt skratt emot. Det kändes som att mina kläder inte längre passade mig och frisyren kändes alltid fel.
Jag saknade ett sammanhang, kanske för att jag tappade bort mitt eget eller inte längre hade en grupp att följa efter. Dagen kändes ofta lika lång som kort och slutade alltid upp med en ensam känsla längst ner i magen.
Stundtals brände tårar bakom ögonlocken samtidigt som hjärtat var varmt. Jag försökte lägga om pusslet, få bitar att passa ihop men det kändes som att det alltid saknades några. Kanske var det de varma ögonen, de klingande skratten eller de snabba fötterna i korridoren?
Men samtidigt visste jag att allt det där var en fantasi och inget jag ville tillbaka till, men en del av mig suktade efter det ändå. Förr kunde jag sucka över ytliga samtal och ”tunn vänskap”, idag vet jag att de där ytliga banden är bättre än inga alls.
Idag har jag lärt mig att uppskatta alla ögon jag möter, och jag vill nästa inget hellre än att få ett ytligt snack om väder och vind. Att man saknar något betyder nödvändigtvis inte att man ska backa tillbaka, kanske handlar det istället om att känna tacksamhet och uppskattning för det som en gång var, men också om att förvalta och ta hand om det du faktiskt har.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.
Basera inte ditt liv på andras tyckande☝️