Basera inte ditt liv på andras tyckande

Basera inte ditt liv på andras tyckande☝️
 
När jag startade mitt företag började jag föreläsa och skriva artiklar om psykisk ohälsa. En anhörig varnade mig och sade att jag inte skulle göra det för att det kunde förstöra min karriär.Tänk om jag hade lyssnat! 

När jag pratade med en karrirävägledare och berättade att jag drömde om att bli terapeut så skrattade hon och sade att det inte var ett jobb för mig, hon trodde aldrig att min kreativa hjärna skulle klara att sitta still en hel dag. 
Tänk om jag hade lyssnat!

När jag fick mitt jobb på kriminalvården sade en anhörig till mig att hon aldrig trodde att jag skulle klara det på grund av min mjuka personlighet, hon tyckte att jag hade för lite skinn på näsan. Tänk om jag hade lyssnat!

När jag ville hoppa av min anställning och driva eget på heltid var det flera som visade upp varningens finger, tänk om jag hade lyssnat!

Det var ingen som rekommenderade mig att köpa ett hus ensam i skogen som 24 åring eller hoppa av en fast anställning som butikschef för att börja plugga. Tvärtom, det var många som tyckte motsatsen, stanna kvar i tryggheten, köp dig inte ett problem✋

Allt det jag har gjort (som ingen annan tyckte att jag skulle göra) har lett mig dit jag är idag. Jag är så otroligt glad och tacksam för varje beslut jag tagit där jag trott på mig själv (även om andra inte har gjort det).

Med detta inlägg vill jag påminna dig att lyssna på dig själv. Andra människor kommer alltid ha åsikter och deras åsikter är inga sanningar (så länge inte du väljer att se dem som det). Oavsett vilka steg du tar i livet så kommer folk runt dig att ha ett tyckande, men kom ihåg att det viktiga inte är vad andra tycker, utan du själv ❤︎

Byt till en bättre låt!

Har du negativa tankar om dig själv som går på repeat?

Du är inte ensam.

Jag brukar beskriva det för mina klienter som att vi alla har en gammal lp-skiva som det ibland blir hack i och att det ”enda” man behöver göra är att byta ”skiva”. Vi alla har de där dåliga skivorna lagrade inom oss (mer eller mindre). Själv har jag ett inre album som skapades någon gång på 90-talet, vi kan kalla den ”11 låtar om ensamhet”. Där finns deppiga hit-låtar så som ”ingen älskar dig”, ”du är tråkig”, ”ingen vill vara din vän” osv. Kanske har du exakt samma skiva som mig, eller kanske har du en annan. Grejen är att vi alla har dem, och bara för att låten ”ingen vill vara din vän” en dag går på repeat så betyder det inte att sången är sann, det är liksom bara en sång. Själv rycker jag på axlarna varje gång min skiva går på. ”Jaha, nu är det dags för den där deppiga sången igen”. Ibland låter jag den vara i bakgrunden, men jag försöker att inte nynna med, och ibland byter jag aktivt skiva. ”Nej den här skit-albumet orkar jag inte med idag”.

Det jag vill påminna dig om idag är: tro inte på allt du tänker. Påminn dig om att det bara är en dålig skiva, bara för att låten går på repeat och väcker starka känslor i dig betyder det inte att sången är sann. Öva dig på att ta distans till låten, att inte sjunga med, och när det känns enkelt byt till en bättre skiva.

Att hitta och tappa bort mig själv

Att inte hålla din hand

När jag hoppade av min anställning kändes det som att hitta och tappa bort mig själv på samma gång. Jag hoppade in i drömmen men tappade samtidigt bort den jag en gång var.

Jag kom på mig själv med att sakna ögon att spegla mig i, röster att stämma av mitt skratt emot. Det kändes som att mina kläder inte längre passade mig och frisyren kändes alltid fel.

Jag saknade ett sammanhang, kanske för att jag tappade bort mitt eget eller inte längre hade en grupp att följa efter. Dagen kändes ofta lika lång som kort och slutade alltid upp med en ensam känsla längst ner i magen.

Stundtals brände tårar bakom ögonlocken samtidigt som hjärtat var varmt. Jag försökte lägga om pusslet, få bitar att passa ihop men det kändes som att det alltid saknades några. Kanske var det de varma ögonen, de klingande skratten eller de snabba fötterna i korridoren?

Men samtidigt visste jag att allt det där var en fantasi och inget jag ville tillbaka till, men en del av mig suktade efter det ändå. Förr kunde jag sucka över ytliga samtal och ”tunn vänskap”, idag vet jag att de där ytliga banden är bättre än inga alls.

Idag har jag lärt mig att uppskatta alla ögon jag möter, och jag vill nästa inget hellre än att få ett ytligt snack om väder och vind. Att man saknar något betyder nödvändigtvis inte att man ska backa tillbaka, kanske handlar det istället om att känna tacksamhet och uppskattning för det som en gång var, men också om att förvalta och ta hand om det du faktiskt har.

Toxiskt produktivitet

Har du svårt att slå ner på tempot och unna dig pauser eller dagar av ickeprestation?

Jagas du av en känsla av att aldrig ha gjort tillräckligt, att du bara ska hinna en sak till, och en sak till. Att du aldrig blir klar? Skippar du pauser och raster, eller tar en ”produktiv rast” från jobbet där du sitter med matlådan framför datorn och svarar på mail eller tittar igenom sociala medier? Tar du dina jobbsamtal när du ändå är på väg någonstans, när du sitter i bilen, är ute med hunden eller mellan möten? Har du svårt att släppa taget om en uppgift eller ett mål även om du slutför det? Bedömer du dagens framgång utifrån sakerna du inte fått gjort? Fortsätter du arbeta trots att du redan slutfört en uppgift (genom att hitta nästa)?

Om du känner igen dig i texten ovan så kanske du är jagad av dina egna ”låtsas måsten” och har hamnat i fällan av toxisk produktivitet.

Toxisk produktivitet är i grunden en ohälsosam önskan att vara produktiv hela tiden, oavsett vad.

Ofta drabbas man också av en oförmåga eller brist på lust att umgås eller bara njuta av vila eller stunder av stillhet. Man slutar att ta hand om sig själv, för man har helt enkelt inte tid. Du kanske kastar i dig dålig mat (eller ingen alls). Hinner inte umgås eller kontakta vännerna och du kanske inte hinner med träningen eller den tid för reflektion som du önskar.

Det är så himla lätt att vara effektiv, att hitta nästa uppgift och sedan nästa igen. Inte sällan ger det dig också kickar, tillfälligt. Det är som att jaga din egen svans. Du når den aldrig.

Lösningen?

Kom på dig själv (igen och igen) när du fastnar i detta mönster. Tvinga dig själv till pauser om än bara på 5-10 min. Sätt en gräns för dagens uppgifter och låt dig inte göra mer jobb än så. Undersök känslan som uppstår i dig när du inte är produktiv, vad händer då, vad tänker du om dig själv?

Att sitta fast i toxisk produktivitet kan kännas tillfredställande till en början. Man kan känna sig effektiv och man njuter av sin snabbhet. Farten kan lätt bli beroendeframkallande men till slut blir man fartblind och tappar glädjen i det, ofta kommer utmattningen då som ett försenat brev på posten.

Så dagens påminnelse! Om du känner igen dig i texten BROMSA, inte med plattan i botten utan mjukt och försiktigt. För det är inte sällan vid just tvärniten man kraschar ❤︎

Tror du på dina tankar?

Tror du på dina tankar?

Tror du på dina tankar?

Hur låter du när du pratar med dig själv?

De flesta av mina klienter har svårt att svara på den frågan och om svaret blir samma för dig, dvs jag vet inte, så får du i hemuppgift av mig att lyssna på dina egna tankar.

För sanning nr 1 är att du kommer att tror på allt du säger till dig själv om du bara gör det tillräckligt regelbundet.

Sanning nr 2 är att du kommer att leta efter händelser/situationer som stärker din tro.

Och sanning nr 3 är att det sedan fortsätter i en ond cirkel.

Så hur låter dina tankar?

-jag är oälskad
-ingen bryr sig om mig
-jag är osmart
-jag är oattraktiv osv osv

Fråga dig själv om dessa tankar gör ditt liv bättre. Inte? Nej, påbörja då arbetet med att bryta dem!

Många låter denna felaktiga tanke bli rubriken i sitt liv, man låter sig omedvetet styras av den varken man vill eller inte och kopierar in den i varje dag, även dem som egentligen varit bra.

Jag vill därför påminna dig om att tankar är tankar, inte sanningar. Vi kan tänka exakt vad som helst om både oss själva och andra. Det betyder för den sakens skull inte att det är sant.

Din anknytning påverkar dig

Visste du att din anknytning påverkar dig (och kan skapa problem) i ditt liv? Hur vi knyter an som barn, påverkar våra relationer som vuxna. Som barn lär vi oss hur vi ska relatera till vår omgivning, och detta blir sedan ett mönster som ingen annan än du själv kan bryta. Anknytningsmönstret utvecklas särskilt under de första två levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten. Även om mönstret har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra. Enkelt förklarat kan man kategorisera det så här:

Trygg anknytning

Trygga barn litar på sina föräldrar och har därför ofta lätt för att komma nära andra människor. En tryggt anknuten person har haft föräldrar som funnits där för barnet och har som har kunnat ge barnet både frihet och trygghet med en förtroendeingivande hand. En tryggt anknuten person trivs med andra, men också i sitt eget sällskap och har lätt för att fungera i långvariga relationer. Personen har lätt för att ge andra sitt förtroende och litar på att personer kommer att finnas där för honom/henne.

Otrygg undvikande anknytning

Barn med otryggt undvikande anknytningsmönster har blivit avisade och bortstötta när de behövt hjälp. Därför lär sig dessa barn tidigt att inte söka närhet utan att istället klara sig själv. En otryggt anknuten person kan verka självständigt och välfungerande men flyr ofta relationer när det blir ett problem och kan ha svårt att behålla vänner eller ha längre kärleksförhållanden. Personerna fungerar bra i ytliga relationer men håller ofta en distans till andra och kan vara svåra att komma in på livet. Dom har lätt för att dra sig undan när de upplever krav på närhet och  ”tänker mer än känner”.

Otrygg ambivalent anknytning

Ett barn med otryggt ambivalent anknytningsmönster bär med sig erfarenheter av att ibland bli omhändertagna och ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör ofta att dessa människor känner separationsångest och rädsla. Personerna blir i stor utsträckning känslostyrda och i nära relationer kan de ofta skrämma iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del otryggt ambivalenta är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg desorganiserad anknytning

Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. Föräldern kanske bli arg eller rädd när barnet gråter vilket kan leda till att barnet upplever föräldern som skrämmande, men ändå behöver barnet knyta an. Detta leder ofta till svåra relationsstörningar även i vuxen ålder.

Hur bryter jag mitt mönster?

Först måste du bli medveten. Läs på om ditt anknytningsmönster och undersök hur och i vilka relationer det påverkar dig. Reflektera sedan över ditt eget beteende i dessa relationer, vad är det DU gör som ställer till det? Om du verkligen vill förändra dig är det dags att vara ärlig, både mot dig själv och andra. Berätta för någon om ditt arbete med dig själv. Sök hjälp, vägledning och stöd. Börja med en relation du vill förändra och sätt små mål och försök nu att göra annorlunda än mot vad du brukar. Om du som otrygg undvikande inte ringer och skickar det där sms:et för att du inte vill vara jobbig -skicka det. Om du som otrygg ambivalent vill skicka det där sms:et och berätta hur besviken du är -låt bli. Ofta handlar det om att göra motsatsen till det du brukar göra. Reflektera över dina känslor och ditt beteende och ge inte upp. Kom ihåg att det tar tid att förändra ett beteende, någots som byggts upp under 40 år bryts inte ner på en dag. Och blir det för svårt…sök hjälp ❤︎

Lycka till!