Du presterar inte för att få bekräftelse, för att andra ska se upp till dig eller säga till dig att du gjort något bra.
Du presterar för att få kickar, för att det är det enda som håller dig flytande när du är på väg att sjunka.
Ett liv utan kickar är ett liv i mörk melankoli. Som en alldeles för varm sommardag utan vind, ett tomrum utan luft, en dag utan ljus. Det är ett liv som bara står still.
Kickarna får dig att känna dig levande, får dig att känna mer än ingenting alls.
Kickarna är ditt andningshål. Det är din luft, din mat och ditt vatten. Kickarna är ditt beroende, ditt egna heroin.
Du springer fort.
För du är jagad av ingenting.
Och det skrämmer dig mer än om det vore något bakom dig.
