av admin | jul 27, 2022 | I terapirummet
Jag bryr mig
Jag känner igen rösten i luren men kan inte placera den.
-Det är Hans, säger han när han hör min tvekan.
Det blir tyst.
En varm känsla ilar igenom hela min kropp. Jag blir glad inombords och jag hör själv hur min röst höjs med flera decibel.
-Hej Hans!
-Jag ville egentligen bara säga tack och att jag mår bra. Jag är drogfri och bor i Norrland nu och jag tror…jag tror att du räddade mitt liv.
Jag sätter mig ner, blir tyst. Känner hur ögonen fylls med tårar.
Samtalet blev kort, bara några minuter.
Ändå var det några av de vackraste minutrarna i mitt liv.
Jag har tänkt på honom återkommande under åren, undrat hur det har gått, varit orolig, och ibland ledsen. Som terapeut är jag ingen maskin. Jag är en människa med känslor för varje person jag möter och har du en gång lagt ditt hjärta i min hand så glömmer jag det aldrig.
Jag bryr mig om dig.
Även när du går utanför min dörr.
Jag kramade honom mentalt genom telefonluren, precis så där lika hårt som jag gjorde den sista gången jag såg honom.
Den där gången då han ville avsluta sitt liv.
Jag visste i samma sekund som jag slöt armarna om honom att jag gick över en gräns.
Det är inte så här terapeuter gör.
Men det är så jag gör.
Jag bryr mig, sade jag till honom, JAG bryr mig. Jag kan inte låta det ske. Det får inte ske.
Jag vet, att han där och då visste att jag menade det till 100%.
Jag var den enda personen som hade sagt det till honom, som hade stannat upp och tagit hårt i honom, sett honom i ögonen och sagt nej.
Det var inget terapisnack.
Inga magisk ord.
Det var bara stundens sanning.
Totalt oprofessionell.
Men ändå livsavgörande.
För jag bryr mig..
…om dig ❤︎
av admin | jul 20, 2022 | I terapirummet
-Har du tänkt på att den andra personen är elak?
Han tittar på mig med stora ögon. Vad menar du, säger han förvånat.
-När du går runt och är ”snäll” hela tiden, lånar ut pengar, ställer upp, till och med mitt i natten, ger bort allt du kan och har, hjälper så mycket DU kan. Har du tänkt på att den andra personen kanske utnyttjar situationen och skulle kunna betraktas som elak?
Han är tyst en stund.
-Jag har inte sett det på det sättet.
Vi är tysta tillsammans.
-Så om vi tittar på det utifrån de ögonen, vad är det vi ser då?
Tårarna börjar rinna längst hans kinder.
-Att alla är väldigt elaka mot mig… att dom utnyttjar mig hela tiden.
-Så vad händer om du fortsätter att vara snäll eller till och med blir ännu snällare vilket var din första tanke när du klev in i detta rummet.
-Jag kommer må sämre…bli mer utnyttjad.
-Mer älskad?
-Nej.
-Så att vara snäll betyder nödvändigtvis inte att du blir älskad?
-Nej.
Ibland kan vår önskan att bli omtyckta, älskade få oss att vara ”snälla”, ställa upp, och det finns inget fel i det. Vi ska vara snälla och ställa upp för de människor vi älskar (och som älskar oss). Men ibland har vi fastnat i ett mönster där vi i jakten på att bli älskade ställer upp på allt och alla och inte får något tillbaks. Även om man är omedveten om det på ett logiskt plan, så är vi det sällan känslomässigt. Inte sällan möter jag en person i mitt rum som känslomässigt känner sig utnyttjad, men som inte vågat acceptera det i tanken. För det gör ont.
För många är det så viktigt att vara snälla, men med insikten att alla personer de hjälper nödvändigtvis inte alltid är ”snälla” tillbaks kommer ofta en förändring där man sätter ner foten försiktigt och övar sig att sätta gränser. Vi lärde oss redan i sandlådan vikten av att vara snälla och dela med oss, men lika viktigt skulle jag säga att det är att öva oss på att säga nej. Att stå upp för oss själva och stå emot grupptryck (det borde vi fått öva in från dagis). Idag är det nämligen ett av de största problemen jag möter på i mitt terapirum. För inte sällan drabbas ”ja-sägaren” av både depression och utmattning. Personen blir inte bara trött och besviken på sin omgivning. Utan också på sig själv.
Det finns olika sätt att ta hand om sig och i terapi pratar vi ofta om att vara här och nu. Men lika viktigt är förmågan att säga nej för den viktigaste i ditt liv är inte andra, det är du ❤︎
av admin | jul 15, 2022 | På gång
Att driva företag är bland det bästa och roligaste jag vet. Mitt jobb består inte att bara av att ha samtal med mina klienter. Nej bakom kulisserna är det så mycket mer. Som egen företagare har man utmaningar en anställd är helt omedveten om, och inte sällan skapar dessa utmaningar rädslor som blir till hinder vilket ibland kan vara anledningen till att du inte når dina drömmar.
Visste du att jag också jobbar med företagsterapi? Dvs jag hjälper dig som driver eller drömmer om att driva eget till att nå dina mål. Som företagsterapeut arbetar vi med tankarna som hindrar dig från att nå dina drömmar. Jag blir din accountability partner som hjälper dig att sätta mål och följer dig hela vägen fram till dem.
Mer om mina tjänster som företagsterapeut finner du här.
För att hjälpa dig nå dina drömmar har jag också startat podden företagsterapeuten som har som syfte att inspirera och motivera dig till som driver/vill driva eget. Lyssnar gör du här.
Så är du på en företagsresa och vill ha en coachande medpassagerare? Tveka inte att kontakta mig!
av admin | jul 13, 2022 | I terapirummet
Att hjälpa andra löser nödvändigtvis inte deras problem.
Ibland är det precis tvärtom.
Om vi alltid finns där och ställer upp för en person kan personen förlora förmågan att ta hand om sig själv.
När hon kommer in i mitt rum tror hon att hjälpandet är ”fint”
att det endast har positiva effekter.
Jag älskar att hjälpa andra, var den första meningen som trillade ur hennes mun.
Men det jag hör är att hon känner sig uppäten.
Hon har gett ett finger men blivit av med handen.
Hon har svårt att sätta gränser för alla har redan passerat dem,
flera gånger om.
Hon säger att hon inte längre vet vart hennes gränser börjar och slutar.
Trots den ovetskapen blir hon både ledsen och arg varje gång någon går över den.
Hon anklagar motparten…
och sig själv.
Hon vill samla pluspoäng,
känna sig duktig
och snäll.
Men munnen hon föder blir aldrig mätt,
den skriker alltid efter mer.
Trots att den inte ens ville ha hennes föda från början.
Det är lätt att bli beroende av handen som matar.
Att glömma av att man kan äta själv.
Hon gör både sig själv och sin motpart en otjänst.
även om det inte känns så för stunden.
Det är en hårfin linje mellan hjälpa och stjälpa.
Relationen blir toxisk.
Den förvandlas till ett gift båda vill vara utan men ingen kommer ifrån.
Jag älskar att känna mig behövd, är hennes slutsats när hon lämnar mitt rum.
De ligger en stor skillnad i den första och sista meningen hon uttalade även om de utifrån kan se precis likadana ut.
Det var vårt första och sista möte.
Jag tvivlar på att hon kommer tillbaka.
Käftsmällen hon fick av sin egen mening var hård.
Uppvaknande skedde direkt.
Hon lämnade rummet med glöd i ögonen och en ny energi.
Förändringen var omedelbar.
Ett samtal.
En insikt.
En förändring ❤︎
av admin | jun 16, 2022 | Om terapi
Många jag träffar är rädda för antidepressiva och säger att de vägrar testa, och absolut, jag är den första till att räcka upp handen vad gäller att försöka må bra och bli frisk utan medicin så som att tex bli hjälpt genom samtal eller fysisk aktivitet.
Ofta kan man känna en förbättring i sin depression på endast 10 samtal men när man inte gör det kan det vara värt att testa annat.
Jag ser inte medicin som en slutstation, utan mer som en livboj, en hjälp på vägen.
Den kan hjälpa dig att hålla näsan över vattenytan och ibland hjälper den dig att orka simma hela vägen till land.
Ibland träffar jag personer som befinner sig långt under vattenytan och för dem är det en omöjlighet att förstå och/eller höra vad jag säger, och det är svårt för mig att dra upp någon som befinner sig på botten och inte själv har kraften att hjälpa till.
På en och samma vecka träffade jag två deprimerade klienter som båda utryckte att livet kändes meningslöst och att de knappt såg någon anledning till att leva. Jag rekommenderade båda att gå till läkare.
Den ena kom tillbaka fyra veckor senare utan självmordstankar efter en högre dos medicin. Om det var värt det? Ja.
När den andra kom tillbaka var han fortsatt lika trött, uppgiven och ledsen, han ville inte äta medicin.
Vad ska jag göra, säger han i ett hopp att jag hade en lösning fast att han knappt orkade lyssna.
De alternativ jag visade på tavlan kändes för personen alldeles för långt bort för att kunna nå då han nästan kände lerbotten mot sina fötter. För en person som mår så dåligt kan det ibland kännas lättare att sjunka ner än att dra sig upp, och det är det som är grejen.
Det är svårt att utföra KBT när du har noll fysisk och psykisk energi.
Terapi fungerande inte för min klient. Han hade svårt att uttrycka både känslor och tankar, och en förändring även om det bara var en liten en, kändes omöjlig för honom att utföra. Han satt fast med fötterna i lerbotten och tillät inte att jag drog honom upp.
Om terapi fungerar eller ej handlar enligt mig om hur långt under vattenytan du befinner dig och hur mycket kraft du har kvar. Känner du botten med dina tår? Gå till läkare och kom sedan till mig. Känner du att näsan precis hamnat under vattenytan? Ring mig direkt.
Hjälp finns, vänta inte, och framförallt ge inte upp!
