Jag skulle vilja ha en axel att luta mig mot, säger hon med tårar i ögonen.
Jag nickar förstående.
Finns det ingen axel där eller handlar det mer om att du inte vågar luta dig mot den, frågar jag.
Det blir tyst.
Jag vet inte, svarar hon efter en stund.
Inte sällan är det så, att det vi önskar finns rakt framför oss,
ofta handlar det inte om att det vi önskar inte finns, utan mer om att vi har en rädsla eller oförmåga att greppa tag i det.
Vill och vågar kan ibland vara två motpoler till varandra.
Det du vill ha nära skjuter du dig i från.
För det kan faktiskt göra ont att uppfylla sina drömmar, det handlar nästa alltid om en risk.
Ibland ekonomisk, ibland känslomässig och ibland praktisk,
och oavsett vad det handlar om kan dragningskraften gå åt fel håll för att skydda dig själv.
Du tar steg bakåt när du vill fram.
Det visade sig att det fanns flera axlar runt henne, men ingen hon vågade luta sig mot.
Utveckling känns ofta obekvämt
och att luta sig mot en ny axel skulle förmodligen kännas obehagligt till en början,
men det skulle garanterat inte få dig att falla omkull.
Viktigt att påminna sig om när man väl tar klivet utanför den där komfortzonen är att obekvämheten sällan sitter i axeln du lutar dig mot,
utan i dig själv ❤︎
