-Har du tänkt på att den andra personen är elak?

Han tittar på mig med stora ögon. Vad menar du, säger han förvånat.

-När du går runt och är ”snäll” hela tiden, lånar ut pengar, ställer upp, till och med mitt i natten, ger bort allt du kan och har, hjälper så mycket DU kan. Har du tänkt på att den andra personen kanske utnyttjar situationen och skulle kunna betraktas som elak?

Han är tyst en stund.

-Jag har inte sett det på det sättet.

Vi är tysta tillsammans.

-Så om vi tittar på det utifrån de ögonen, vad är det vi ser då?

Tårarna börjar rinna längst hans kinder.

-Att alla är väldigt elaka mot mig… att dom utnyttjar mig hela tiden.

-Så vad händer om du fortsätter att vara snäll eller till och med blir ännu snällare vilket var din första tanke när du klev in i detta rummet.

-Jag kommer må sämre…bli mer utnyttjad.

-Mer älskad?

-Nej.

-Så att vara snäll betyder nödvändigtvis inte att du blir älskad?

-Nej.


Ibland kan vår önskan att bli omtyckta, älskade få oss att vara ”snälla”, ställa upp, och det finns inget fel i det. Vi ska vara snälla och ställa upp för de människor vi älskar (och som älskar oss). Men ibland har vi fastnat i ett mönster där vi i jakten på att bli älskade ställer upp på allt och alla och inte får något tillbaks. Även om man är omedveten om det på ett logiskt plan, så är vi det sällan känslomässigt. Inte sällan möter jag en person i mitt rum som känslomässigt känner sig utnyttjad, men som inte vågat acceptera det i tanken. För det gör ont.

För många är det så viktigt att vara snälla, men med insikten att alla personer de hjälper nödvändigtvis inte alltid är ”snälla” tillbaks kommer ofta en förändring där man sätter ner foten försiktigt och övar sig att sätta gränser. Vi lärde oss redan i sandlådan vikten av att vara snälla och dela med oss, men lika viktigt skulle jag säga att det är att öva oss på att säga nej. Att stå upp för oss själva och stå emot grupptryck (det borde vi fått öva in från dagis). Idag är det nämligen ett av de största problemen jag möter på i mitt terapirum. För inte sällan drabbas ”ja-sägaren” av både depression och utmattning. Personen blir inte bara trött och besviken på sin omgivning. Utan också på sig själv.

Det finns olika sätt att ta hand om sig och i terapi pratar vi ofta om att vara här och nu. Men lika viktigt är förmågan att säga nej för den viktigaste i ditt liv är inte andra, det är du ❤︎