Är det rätt beteende?

När det knackar på dörren skäller han, är det rätt beteende frågar jag. Han är tyst en stund och tittar ner i golvet, ja, han vaktar ju, han varnar, och det är ju rätt säger han och tittar på mig med en osäker blick. Tror du att jag tycker att det är bra beteende, uppskattar jag det. Njeee, svarar han lite osäkert och vänder blicken ner i golvet. Vem av oss har då rätt, frågar jag. Han fortsätter att titta ner mattan. Tror du han funderar på om jag tycker hans beteende är jobbigt eller fel. Han ler med blicken ner i golvet, nej.
Kan jag få honom att ändra sig. Han tittar upp snabbt, ja men då måste du träna. Ja precis svarar jag. Han återgår till att följa mattans kant med blicken.

Vad vill jag säga med den här metaforen?

Han kniper ihop munnen, som att han är rädd att ge mig fel svar.
Att ett beteende kan vara både rätt och fel, svarar han försiktigt. Ja precis bekräftar jag, beroende på vem du frågar. Och vill du förändra dig så kan du svarar jag, men det kan ta tid lägger han till innan jag hinner säga det själv. Precis svarar jag. Så är ditt beteende ”fel” frågar jag. Nej, men egentligen inte säger han. Vill du förändra dig? Nej, egentligen inte, upprepar han.
Hm.. så har du ett problem, frågar jag.
Han skrattar. Nej det är hon som har ett, skrattar han.

Han lämnar rummet ett problem lättare med insikten att problemet inte alltid stannar hos ägaren till det. Att det är lätt att lämpa över sina egna problem till andra och göra dem ansvariga för det. Är man villig att förändra/lösa andras problem så är det ok, om inte, så är det också okej ❤︎

Att hitta och tappa bort mig själv

Att inte hålla din hand

När jag hoppade av min anställning kändes det som att hitta och tappa bort mig själv på samma gång. Jag hoppade in i drömmen men tappade samtidigt bort den jag en gång var.

Jag kom på mig själv med att sakna ögon att spegla mig i, röster att stämma av mitt skratt emot. Det kändes som att mina kläder inte längre passade mig och frisyren kändes alltid fel.

Jag saknade ett sammanhang, kanske för att jag tappade bort mitt eget eller inte längre hade en grupp att följa efter. Dagen kändes ofta lika lång som kort och slutade alltid upp med en ensam känsla längst ner i magen.

Stundtals brände tårar bakom ögonlocken samtidigt som hjärtat var varmt. Jag försökte lägga om pusslet, få bitar att passa ihop men det kändes som att det alltid saknades några. Kanske var det de varma ögonen, de klingande skratten eller de snabba fötterna i korridoren?

Men samtidigt visste jag att allt det där var en fantasi och inget jag ville tillbaka till, men en del av mig suktade efter det ändå. Förr kunde jag sucka över ytliga samtal och ”tunn vänskap”, idag vet jag att de där ytliga banden är bättre än inga alls.

Idag har jag lärt mig att uppskatta alla ögon jag möter, och jag vill nästa inget hellre än att få ett ytligt snack om väder och vind. Att man saknar något betyder nödvändigtvis inte att man ska backa tillbaka, kanske handlar det istället om att känna tacksamhet och uppskattning för det som en gång var, men också om att förvalta och ta hand om det du faktiskt har.

Skrivande som livsförändring och navigation

Skrivande som livsförändring och navigation

Skrivande som livsförändring och navigation

Månadens tema handlar om hur du kan använda skrivandet som livskompass och navigation. Skrivandet kan nämligen fungera som en vägvisare i livet Hur då kanske du tänker Jo, sätt dig ner och skriv vad du vill ha ut av livet, vad du vill uppleva, vad du vill uppnå. Vad är viktigt för dig? Ge dig själv 10-15 minuter och skriv ner vad du önskar ha ut av ditt liv, vad du ser i din framtid. ➡️ Där har du din livskompass.

Häng upp den på en vägg, sätt den längst fram i din kalender eller påminn dig själv om den regelbundet.
För att sedan hålla din navigation är det viktigt att du återkommer till din livskompass. Skriv ner varje månad/vecka vad du har gjort för att närma dig ditt mål. Behöver du ändra kurs, ta en annan väg? Genom att regelbundet hålla koll på din karta kommer du ta dig till dina mål.

Vill du hjälpa andra (eller dig själv) att läka genom skrivande? Kika in på skrivterapicentrum.se för att hitta rätt utbildning för dig✏️

#skrivterapi #terapeutisktskrivande #skrivterapicentrum #läkandeskrivande

Att fokusera på sig själv

Hela sessionen ägnas åt någon som inte är i rummet.

Jag stoppar honom mitt i en mening och målar upp en båt på tavlan.

Han har satt sig i sin båt eller hur, säger jag och pekar på tavlan.

Ja, säger han skrockande.

Och du vet hur han tar sig ut den, fortsätter jag med pennan mot glastavlan.

Ja säger han stolt och räknar upp alternativ på fingrarna.

Jag målar upp hans ord på tavlan. Han ler stolt när han ser dem och lutar sig tillbaka.

Här är din båt säger jag och målar en till på tavlan.

Han tittar storögt, hur tar du dig ur den, frågar jag.

Han blir tyst en stund, sedan skrattar han. Du menar att jag fokuserar på andras båtar?

Nja svarar jag, jag undrar om du inte fokuserar mer på dem än på din egen.

Han skrattar igen.

Det hjälper inte dig att hitta lösningar på andras problem, det är ju deras båt. Du måste hitta lösningen på din säger jag och pekar på båten igen.

Ska vi ta hand om DIN båt nästa session.

Han kramar om mig innan han går. Inga andra båtar ropar jag i dörrspringan innan dörren sakta smäller igen.

Inga andra båtar skrattar han så det ekar

både i trappuppgången med också hela vägen in i mitt hjärta ❤︎

Jag älskar sårbarhet

Jag älskar sårbarhet.
Både din och min.
Äkthet, närhet, gemenskap.
Mänsklighet & medmänsklighet.
I mitt terapirum är allt det där så levande.
Tårar, skratt, känslor.
Här bor ocianer av tid och tålamod.
Här får både du och jag bara finnas, vara.
Släppa krav, tid och rum.
Jag älskar sårbarhet.
Både din
…och min.