Att hitta och tappa bort mig själv

Att inte hålla din hand

När jag hoppade av min anställning kändes det som att hitta och tappa bort mig själv på samma gång. Jag hoppade in i drömmen men tappade samtidigt bort den jag en gång var.

Jag kom på mig själv med att sakna ögon att spegla mig i, röster att stämma av mitt skratt emot. Det kändes som att mina kläder inte längre passade mig och frisyren kändes alltid fel.

Jag saknade ett sammanhang, kanske för att jag tappade bort mitt eget eller inte längre hade en grupp att följa efter. Dagen kändes ofta lika lång som kort och slutade alltid upp med en ensam känsla längst ner i magen.

Stundtals brände tårar bakom ögonlocken samtidigt som hjärtat var varmt. Jag försökte lägga om pusslet, få bitar att passa ihop men det kändes som att det alltid saknades några. Kanske var det de varma ögonen, de klingande skratten eller de snabba fötterna i korridoren?

Men samtidigt visste jag att allt det där var en fantasi och inget jag ville tillbaka till, men en del av mig suktade efter det ändå. Förr kunde jag sucka över ytliga samtal och ”tunn vänskap”, idag vet jag att de där ytliga banden är bättre än inga alls.

Idag har jag lärt mig att uppskatta alla ögon jag möter, och jag vill nästa inget hellre än att få ett ytligt snack om väder och vind. Att man saknar något betyder nödvändigtvis inte att man ska backa tillbaka, kanske handlar det istället om att känna tacksamhet och uppskattning för det som en gång var, men också om att förvalta och ta hand om det du faktiskt har.

Skrivande som livsförändring och navigation

Skrivande som livsförändring och navigation

Skrivande som livsförändring och navigation

Månadens tema handlar om hur du kan använda skrivandet som livskompass och navigation. Skrivandet kan nämligen fungera som en vägvisare i livet Hur då kanske du tänker Jo, sätt dig ner och skriv vad du vill ha ut av livet, vad du vill uppleva, vad du vill uppnå. Vad är viktigt för dig? Ge dig själv 10-15 minuter och skriv ner vad du önskar ha ut av ditt liv, vad du ser i din framtid. ➡️ Där har du din livskompass.

Häng upp den på en vägg, sätt den längst fram i din kalender eller påminn dig själv om den regelbundet.
För att sedan hålla din navigation är det viktigt att du återkommer till din livskompass. Skriv ner varje månad/vecka vad du har gjort för att närma dig ditt mål. Behöver du ändra kurs, ta en annan väg? Genom att regelbundet hålla koll på din karta kommer du ta dig till dina mål.

Vill du hjälpa andra (eller dig själv) att läka genom skrivande? Kika in på skrivterapicentrum.se för att hitta rätt utbildning för dig✏️

#skrivterapi #terapeutisktskrivande #skrivterapicentrum #läkandeskrivande

Att fokusera på sig själv

Hela sessionen ägnas åt någon som inte är i rummet.

Jag stoppar honom mitt i en mening och målar upp en båt på tavlan.

Han har satt sig i sin båt eller hur, säger jag och pekar på tavlan.

Ja, säger han skrockande.

Och du vet hur han tar sig ut den, fortsätter jag med pennan mot glastavlan.

Ja säger han stolt och räknar upp alternativ på fingrarna.

Jag målar upp hans ord på tavlan. Han ler stolt när han ser dem och lutar sig tillbaka.

Här är din båt säger jag och målar en till på tavlan.

Han tittar storögt, hur tar du dig ur den, frågar jag.

Han blir tyst en stund, sedan skrattar han. Du menar att jag fokuserar på andras båtar?

Nja svarar jag, jag undrar om du inte fokuserar mer på dem än på din egen.

Han skrattar igen.

Det hjälper inte dig att hitta lösningar på andras problem, det är ju deras båt. Du måste hitta lösningen på din säger jag och pekar på båten igen.

Ska vi ta hand om DIN båt nästa session.

Han kramar om mig innan han går. Inga andra båtar ropar jag i dörrspringan innan dörren sakta smäller igen.

Inga andra båtar skrattar han så det ekar

både i trappuppgången med också hela vägen in i mitt hjärta ❤︎

Jag älskar sårbarhet

Jag älskar sårbarhet.
Både din och min.
Äkthet, närhet, gemenskap.
Mänsklighet & medmänsklighet.
I mitt terapirum är allt det där så levande.
Tårar, skratt, känslor.
Här bor ocianer av tid och tålamod.
Här får både du och jag bara finnas, vara.
Släppa krav, tid och rum.
Jag älskar sårbarhet.
Både din
…och min.

Du vill bara bli älskad

Du vill bara bli älskad.
Han tittar på mig tyst.
Han behöver inte säga något, jag vet att jag träffade mitt i prick.
Jag ser det i hans ögon, och den nya insikten gör ont.
Där sa du något, säger han nästan viskande och fortsätter sedan sin tystnad.
Man hade kunnat höra en knappnål falla, tystnaden var brutal men jag visste att det försiggick en högljudd konversation inom honom. Man hade kunnat skära med en kniv genom luften. Den var tunn men samtidigt tung.
Nu måste jag hem och tänka på det här säger han och reser sig hastigt upp.
Jag följer honom till dörren, han vänder sig om i dörröppningen. Jag känner mig inte älskad säger han med ett frågetecken efter meningen som för att få sin känsla bekräftad av mig. Nej du gör kanske inte det, svarar jag. Han nickar och håller hårt i handtaget. Hans blick sitter fast i mig, som att han försöker få ett rakt svar ur mina ögon. Men jag har inte svaret, inte heller han.
Han stänger dörren tyst. Så försiktigt att det nästan inte hörs.
Det tar inte många timmar innan jag ser hans nummer på min telefon. Du har rätt, jag känner mig inte älskad. Det finns en lättnad i rösten, även om hans situation inte har förändrats har han kunnat sätta sitt finger på problemet. Han vet nu vart han har ont. Kan vi ses i morgon igen? Jag ler när jag lägger på luren. För jag vet att vi löser det här. Tillsammans❤︎