av admin | feb 28, 2023 | Om terapi
Man behöver inte gå till en terapeut bara när man mår dåligt, man kan också gå till en när man mår bra.
De flesta av mina klienter är inte deprimerade, lider av fobier, ångestattacker eller är i någon form av kris (vissa är det, men inte alla). Nej de flesta mår faktiskt helt ok men tycker ändå att det är skönt att ha någon att prata med. Ofta har man inställningen att en terapeut bara arbetar med personer som mår dåligt för att få dem att må bra (och det är visserligen sant) men man kan som terapeut också arbeta med personer som redan mår bra, för att sedan få dem att må ännu bättre.
Tvärtemot andra KBT-terapeuter har jag inte mina klienter endast vid 10 tillfällen. Nej jag träffar dem ofta en gång i månaden under flera år. Ibland är jag en papperskorg där de får ösa ur sig saker som hänt, som irriterar dem eller som de känner sig ledsna och besvikna över, och vid andra tillfällen är jag deras coach, den som tar reda på vad de egentligen vill och är med och pushar dem framåt.
Det vackra med att få följa en person under flera år i både uppgångar och nedgångar är att man kan vara den personen som påminner dem om vad de tidigare tyckte var viktigt, eller visa dem att de tagit sig ur svackor förr. Man får också vara med och se hur beteenden växer, utvecklas eller försvinner allt utifrån personens egna mål. Vilket är en magisk resa🙏
Så papperskorg, spyhink, eller spegel? Kalla mig vad du vill😉 Alla behöver vi någonstans att slänga vårt inre skräp. Just nu har jag plats för en ny klient, är den platsen din? Tveka inte att kontakta mig!
av admin | feb 15, 2023 | I terapirummet
Jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor, säger hon och suckar när jag möter henne genom skärmen. Det ligger något tungt i luften och jag känner att orden är plågsamma för henne även om vi inte befinner oss i samma rum.
Kan det vara viktigare att du trivs i ditt nu än i din framtid frågar jag en bit in i samtalet.
Vad menar du säger hon frågande, som att hon inte förstod ett ord av vad jag sa.
Måste man veta något om framtiden frågar jag igen.
Nja, svarar hon avvaktade.
Vem vet egentligen vart man ska eller vad man ska bli?
Nej det kan man ju egentligen inte veta svarar hon med en starkare självklarhet i rösten.
Så det viktigaste kanske är att du trivs i ditt nu?
Det blir tyst.
Om du trivs på ditt jobb, då kanske du stannar där, och när du inte trivs, ja, då tar du dig därifrån. Skulle det kunna vara så enkelt?
Ja när du uttrycker det så så känns det ju det, säger hon med ett skratt.
Hon är tyst en stund. Ja, för jag tycker ju om mitt jobb och vill ingen annanstans, just nu, det är ju bara det att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden säger hon och rycker på axlarna.
Jag vet inte heller vad jag gör i framtiden flikar jag in.
Hon skrattar, nej det är klart.
Så varför mår jag dåligt egentligen säger hon med ett leende.
Kanske för att du har svårt att vara i ditt nu?
Det har du rätt i säger hon, jag är aldrig i nuet utan vill leva i min dröm om framtiden men när den är blurrig så blir det svårt.
Ja och kanske kan man se blurrigheten som ett tecken på att du ska vara här och inte där?
Hon ler igen, det blir så jävla tydligt nu, vad dum jag är säger hon och sätter händerna för ansiktet. Allt jag planerar in kanske aldrig kommer ske säger hon med en helt ny närvaro i rösten.
Så ska du och jag jobba på att vara i nuet eller ska vi måla upp drömmar om din framtid under dina kommande träffar frågar jag.
Vi ska vara i nuet säger hon med ett självsäkert leende. Framtiden kan vänta ❤︎
Ps. Förstå mig rätt! Det är inget fel i att ha framtidsdrömmar. Jag är själv en person som alltid vill planera vägen jag vill gå, men om de planerna leder till jag att går vilse i mitt nu så gör de där planerna mer skada än nytta. Ibland behöver vi därför öva oss på skjuta på framtiden, att låta den vänta ❤︎
av admin | feb 8, 2023 | I terapirummet
Vi leker med tankar.
Jag reser mig snabbt mot tavlan.
Skriver några ord.
Sätter mig ned men reser mig lika snabbt igen.
Jag avbildar nya tankar, det som dyker upp i mitt huvud, fyller tavlan med stora penseldrag och backar långsamt mot fåtöljen igen.
Vi stirrar båda på tavlan under tystnad.
Han tittar på mig, tittar på tavlan och sedan mot mig igen.
Han skrattar.
-Du är så jävla bra.
Jag försöker att inte slå mig själv för bröstet, nickar tyst med ögonen på tavlan.
Så det var mitt i prick, frågar jag.
Det var mitt i prick, nickar han.
Han fotar tavlan innan han går och vänder sig mot mig när han öppnar dörren.
-Vet du vad det bästa med dig är?
Nej, svarar jag, både nyfiken och rädd över vad som kommer trilla ur hans mun.
Det är dina metaforer säger han och höjer telefonen i luften som för att visa att han har kvar metaforen i sin hand.
Mitt i prick, svarar jag.
Mitt i prick, säger han med ett leende innan dörren stängs igen❤︎
av admin | jan 18, 2023 | I terapirummet
Jag målar upp alla hans bollar på tavlan.
Jag får bara välja en, konstaterar han med en suck och tittar ner i golvet.
Nej, svarar jag, du får välja flera, minst tre.
Han tittar på mig med en frågande blick.
Men va, alla har alltid sagt att jag bara får välja en.
Har dom haft adhd, frågar jag.
Nej, svarar han snabbt.
Så varför ska du lyssna på dem.
Han är tyst, en lång stund.
För att jag har tänkt att de har rätt svarar han.
Tänk om de hela tiden har haft fel…..Tänk om det är du som har rätt. Tänk om DU vet hur du fungerar. Tänk om de faktiskt INTE vet.
Ja, Varför har jag aldrig tänkt så?
Ja, Varför har du aldrig tänkt så?
Tystnaden intar rummet.
För att jag har tänkt att det är fel på mig.
Är det fel på dig?
Nej.
Nej, så om du ska börja leva livet som du vill nu då. Vilka bollar väljer du?
En varm känsla sprids genom hela rummet.
Allihop säger han bestämt.
Allihop upprepar jag och fångar in bollarna med ett stort hjärta på tavlan.
Så mycket bättre det känns nu, säger han innan han stänger min dörr.
Jag låter hjärtat vara kvar på tavlan resten av dagen som en påminnelse även för mig om vikten att lyssna inåt mer än utåt, alltid.
av admin | jan 16, 2023 | Om terapi
Det är så lätt att försöka kämpa mot livet.
Att slåss mot mörka moln.
Men att luftboxas leder sällan till annat än trötthet.
För alla problem går faktiskt inte att lösa.
När man är mitt i en dimma är lösningen sällan att bryta sig ur den.
Om du kämpar dig fram leder ditt letande efter rätt väg ofta till fel och du hamnar vilse.
Nej i en dimma är det oftast bättre att sitta kvar på samma plats fram tills att det mojnar,
även om du inte vill annat än att ta dig där ifrån.
Hur vet jag om jag luftboxas, kan klienter i bland fråga mig.
Får du till någon träff?
Finns det något/någon framför dig att fajtas mot?
Är svaret nej, sluta då att slåss.
För det är svårt, eller ja, faktiskt omöjligt att vinna en match utan motståndare.
av admin | jan 11, 2023 | I terapirummet
”Jag trodde jag var stålmannen” sade en av mina klienter med ADHD. I alla år körde han full fart framåt, glömde totalt av att stanna upp och vänta in sig själv.
För honom tog kroppen slut innan huvudet. Han fick utslitningsskador som han kommer att få leva med i resten av sitt liv.
Först efter att han fick sin diagnos lärde han sig att lyssna på sig själv. Han hann gå sönder på fysiskt och psykisk innan han bromsade upp.
Det här är något vi borde lära oss redan från början, redan tidigt i livet, istället för (för)sent, säger han där han sitter i min fåtölj.
För när man inser att de där superkrafterna inte finns blir det ett hårt fall och han vägrade länge att se sanningen, han försökte övertala sig att han var förgiftad av ”kryptonit” eller behövde en ny mantel för att återigen kunna flyga.
Man sanningen var att han redan flugit för lång. För snabbt, och för länge.
Så jag är inte starkare än någon annan, säger han med en suck.
Kan inte det vara skönt, frågar jag.
Han tittar på mig och nickar, jo, kanske det.
En sann superhjälte kanske inte är den som flyger högst eller längst, utan den som vet sina begränsningar och lever efter dem, säger jag.
Han tittar på mig tyst.
Så jag kan bli en superhjälte igen frågar han med ett leende.
Du kan bli en superhjälte igen svarar jag ❤︎
