Vi leker med tankar.
Jag reser mig snabbt mot tavlan.
Skriver några ord.
Sätter mig ned men reser mig lika snabbt igen.
Jag avbildar nya tankar, det som dyker upp i mitt huvud, fyller tavlan med stora penseldrag och backar långsamt mot fåtöljen igen.
Vi stirrar båda på tavlan under tystnad.
Han tittar på mig, tittar på tavlan och sedan mot mig igen.
Han skrattar.
-Du är så jävla bra.
Jag försöker att inte slå mig själv för bröstet, nickar tyst med ögonen på tavlan.
Så det var mitt i prick, frågar jag.
Det var mitt i prick, nickar han.
Han fotar tavlan innan han går och vänder sig mot mig när han öppnar dörren.
-Vet du vad det bästa med dig är?
Nej, svarar jag, både nyfiken och rädd över vad som kommer trilla ur hans mun.
Det är dina metaforer säger han och höjer telefonen i luften som för att visa att han har kvar metaforen i sin hand.
Mitt i prick, svarar jag.
Mitt i prick, säger han med ett leende innan dörren stängs igen❤︎
