Man behöver inte gå till en terapeut bara när man mår dåligt, man kan också gå till en när man mår bra.
De flesta av mina klienter är inte deprimerade, lider av fobier, ångestattacker eller är i någon form av kris (vissa är det, men inte alla). Nej de flesta mår faktiskt helt ok men tycker ändå att det är skönt att ha någon att prata med. Ofta har man inställningen att en terapeut bara arbetar med personer som mår dåligt för att få dem att må bra (och det är visserligen sant) men man kan som terapeut också arbeta med personer som redan mår bra, för att sedan få dem att må ännu bättre.
Tvärtemot andra KBT-terapeuter har jag inte mina klienter endast vid 10 tillfällen. Nej jag träffar dem ofta en gång i månaden under flera år. Ibland är jag en papperskorg där de får ösa ur sig saker som hänt, som irriterar dem eller som de känner sig ledsna och besvikna över, och vid andra tillfällen är jag deras coach, den som tar reda på vad de egentligen vill och är med och pushar dem framåt.
Det vackra med att få följa en person under flera år i både uppgångar och nedgångar är att man kan vara den personen som påminner dem om vad de tidigare tyckte var viktigt, eller visa dem att de tagit sig ur svackor förr. Man får också vara med och se hur beteenden växer, utvecklas eller försvinner allt utifrån personens egna mål. Vilket är en magisk resa🙏
Så papperskorg, spyhink, eller spegel? Kalla mig vad du vill😉 Alla behöver vi någonstans att slänga vårt inre skräp. Just nu har jag plats för en ny klient, är den platsen din? Tveka inte att kontakta mig!
