Tänk om du är en pudel?

Tänk om du är en pudel.

Va?!?

Ja, du är omgiven med taxar, men DU är en pudel…

Han tittar på mig fundersamt.

Är det fel att vara en pudel?

Nej, säger han bestämt.

Men tror du att det känns fel om du jämför sig med taxarna.

Ja så klart!

Men tror du att pudeln gör det?

Nej, säger han och skrattar.

Så är det egentligen någon fel på dig?

Nej, men jag är hellre en schäfer.

En schäfer bland taxar, säger jag och ler.

Nej en schäfer bland pudlar säger han med ett skratt.

Det är så lätt att snegla över axeln och jämföra sig med de andra. De starka och uthålliga kamphundarna, dom ståtliga utställningshundarna, eller de smarta brukshundarna. Passar man inte in i någon grupp är det lätt att känna sig utanför. Vi människor, precis som hundar har olika utseenden och egenskaper. Det betyder inte att en person är fel bara för att den inte är som personerna runt sig. Tvärtom, det är helt rätt. Vi ska inte gå runt och vara kopior av varandra. Så var den du är, och var stolt över det. Oavsett om du är en tax, pudel eller schäfer.

Han gick i från samtalet med ”hög svans”. Det enda jag hade gett honom var en annan bild av sig själv, men det räckte ❤︎

Att ge hopp

Tänk om meningen med ditt liv är att göra dig själv lycklig.

Han tittar på mig med förvåning.
Hur skulle det kännas?
Som att jag gjort fel i 40 år, svarar han snabbt.
Och hur känns det, fortsätter jag.
Han blir tyst…en lång stund.
Sorgligt, svarar han.
Vad skulle få det att kännas bättre?
Att jag förändrar mig från och med nu.
Och hur känns den tanken?
Jobbig, säger han och ler.
Både jag och han vet att inga stora förändringar kommer att ske inom de närmsta dagarna. Men ett frö har börjat att gro, och det ger honom både hopp och ljus. Ibland behöver inte livet förändras för att vi ska må bättre, vi behöver bara tro på att det kan det ❤︎

Tomma händer

Jag måste vara dum i huvudet säger han och tittar bekymrat på mig.

Ja, jag håller med säger jag och möter hans blick.

Han ser först förvånad ut, sedan brister vi båda ut i skratt.

Skrattet är förlösande, både för vår allians men också för att han får distans till sitt problem.

Vi är liksom alla dumma i huvudet ibland.

Jag älskar de där stunderna.

För långsamt kan jag se hur han sänker sin gard och sätter sig bekvämare i fåtöljen.

Han märker det förmodligen inte själv men jag kan se hur tilliten har växt med flera centimeter bara på någon minut.

Ord han aldrig trodde att han skulle säga ramlar ut hans mun och jag tar varsamt emot dem.

Samlar upp dem och sparar dem varligt i min hand.

Han grät när han kom men skrattade när han gick,

och trots att hans händer var tomma

är jag säker på att han något med sig fick.

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Han kommer till mig ledsen, nedstämd. Till en början vet han inte vad han vill prata om. Han sitter i hörnet tyst. Han har svårt att ta till orden, och har precis lika svårt med att möta min blick. Jag skjuter ut frågor, som en långsam kulspruta med stor träffsäkerhet. Alltid mitt i prick.

Det visar sig vara en ansvarsfull kille som sitter framför mig, med ett stort varmt hjärta som alltid ger men inte får tillbaka. Han är som klistret i sin familj, alltid den som håller dem samman, men med en känsla av att de andra försöker att slita sig därifrån. Han känner sig oälskad, ouppskattad. Uppgiven, trött.

När du inte kan förändra en situation behöver du förändra tankarna kring situationen

Det handlar inte om hur dom är, det handlar om hur du vill vara, säger jag. Han tittar sakta upp och möter nyfiket min blick. Det är inte deras handlingar som gör dig ledsen, det är dina tankar om deras handlingar som gör dig ledsen fortsätter jag. Dom kanske aldrig blir bättre, de kanske har samma beteende hela livet. Frågan är om du vill vara bättre, om du vill vara ”limmet” i din familj?

Han funderar, nu med ett leende på läpparna. Jag vill vara limmet säger han stolt.  Du kanske aldrig får ett tack, säger jag. Han rycker på axlarna och fortsätter att le. Jag fortsätter att förtydliga min poäng, fast att han redan förstått och jag ser att den krökta ryggen blir mer rak i fåtöljen. Det handlar inte om vad de känner för dig, om de älskar dig, tänker på dig, saknar dig, det handlar om dina känslor för dem. Om att visa att du älskar dem, saknar dem osv. Han nickar vid varje mening som att bekräfta att han förstått min poäng. Kanske är det så att någon måste vara loket i förhållandet och kanske är det bättre än att inte vara med på tåget alls?

När han lämnar mitt rum har inget i hans relationer förändrats. Bara hans tankar kring dem..

och det räckte ❤︎

Utveckling är inte linjär

Din utvecklingsresa

Din utvecklingsresa

Många av mina klienter kommer framåt, de förändras och utvecklas men ser det inte själva. Ibland får jag stanna samtalet och upprepa något de sagt eller gjort som aldrig skulle skett innan vi träffades. Varje gång får klienten ett leende på läpparna och så nickar de instämmande. Grejen men utveckling är att man sällan ser den själv. Jag kan se att de personer jag träffat i över ett år har ett helt annat tankesätt i dag än då. Men ändå kan personen falla tillbaka till gamla mönster och må dåligt.

Jag vet inte vad som har hänt säger personen och rycker på axlarna eller så gråter hon och ifrågasätter varför hon är ledsen igen.

Men sanningen är att utveckling inte är linjärt, och att livet inte alltid är enkelt. Ibland mår vi skit, utan någon direkt anledning, och ibland tar vi ett steg bakåt, för att vi inte vågar/orkar pressa oss utanför komfortzonen hela tiden. Det är normalt.

Jag ser en lättnad över hela hennes ansikte när jag berättar det. Hon nickar med självklarhet som om det vore något hon skulle ha förstått själv. Det handlar inte om att försöka leva utanför din komfortzon så mycket som möjligt, det handlar om att långsamt göra zonen större så att du slipper gå utanför den hela tiden. (Ingen orkar leva utanför den för alltid). Det är därför okej att krypa tillbaka därifrån vi kom. Så länge vi reser oss upp och försöker igen.

Så idag vill jag påminna dig om att utveckling inte är linjär, att stora kliv framåt naturligt kan skapa ett och annat steg bakåt. Så om du precis varit med om ett bakslag; samla ihop dig, ställ dig upp och ta mindre steg, du vet de där som inte känns allt för jobbiga. För också dem räknas ❤︎

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Hon kan inte gå tillbaka till en anställning så hon tar modet till sig och säger upp sig.

-Jag hade inget val, jag skulle vara fortsatt sjuk om jag stannade kvar, förklarar hon för mig.

Jag nickar instämmande, så är det säkert.

Så nu sitter hon framför mig som egen företagare. Fortsatt fylld med måsten och krav men ingen som ställer upp dem i storleksordning framför henne.

Tendensen att pressa sig själv, lite lite mer än vad hon egentligen orkar finns kvar, trots att ingen annan skriver hennes att-göra-lista (eller kanske med anledning av att ingen annan skriver den).

-Vill du vara frisk eller sjuk, frågar jag när hon saktar ner i någon minut.

Frisk, säger hon utan att tveka.

-Varför fortsätter du då på samma sätt som innan du blev sjuk?

Hon blir tyst och tittar på mig någon minut.

-För jag vet inget annat sätt, säger hon förvånad över sitt eget svar.

-Så ett företag kanske per automatik inte förändrar ditt beteende, gör dig frisk, frågar jag.

-Nej, svarar hon, förvånad över orden som ramlar ur hennes mun.

-Men du vill att du ska göra det?

-Ja.

-Ok, är du beredd att göra själva förändringen, att ändra DITT beteende, att göra saker på ett annat sätt?

-Jag antar det, säger hon medans hon samtidigt rycker lätt på axlarna, fortfarande förvånad över vart samtalet hamnande.

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Som företagsterapeut handlar inte samtalen bara om ditt företag, det handlar om dig, om ditt beteende, om ditt mående. För det är DU som styr ditt företag. Om du mår dåligt är det inte ovanligt att ditt företag också gör det. De flesta jag träffar flyr in i företagsvärlden med en förhoppning på att det ska lösa deras problem men så märker de att det finns rädslor, osäkerhet och brister i ledarskapet även där. Att kraven inte minskar utan tvärtom ökar. Insiken att förändringen inte kommer utifrån utan måste jobbas på inifrån gör ont, och det är där vi möts.

Tillsammans gör vi om, tillsammans vi gör rätt. Vi förändrar både tankar och beteenden så att du långsiktigt kan leva livet du drömmer om. Utan stress och press från omgivningen, men framför allt utan stress och press från dig själv ❤︎