Din utvecklingsresa
Många av mina klienter kommer framåt, de förändras och utvecklas men ser det inte själva. Ibland får jag stanna samtalet och upprepa något de sagt eller gjort som aldrig skulle skett innan vi träffades. Varje gång får klienten ett leende på läpparna och så nickar de instämmande. Grejen men utveckling är att man sällan ser den själv. Jag kan se att de personer jag träffat i över ett år har ett helt annat tankesätt i dag än då. Men ändå kan personen falla tillbaka till gamla mönster och må dåligt.
Jag vet inte vad som har hänt säger personen och rycker på axlarna eller så gråter hon och ifrågasätter varför hon är ledsen igen.
Men sanningen är att utveckling inte är linjärt, och att livet inte alltid är enkelt. Ibland mår vi skit, utan någon direkt anledning, och ibland tar vi ett steg bakåt, för att vi inte vågar/orkar pressa oss utanför komfortzonen hela tiden. Det är normalt.
Jag ser en lättnad över hela hennes ansikte när jag berättar det. Hon nickar med självklarhet som om det vore något hon skulle ha förstått själv. Det handlar inte om att försöka leva utanför din komfortzon så mycket som möjligt, det handlar om att långsamt göra zonen större så att du slipper gå utanför den hela tiden. (Ingen orkar leva utanför den för alltid). Det är därför okej att krypa tillbaka därifrån vi kom. Så länge vi reser oss upp och försöker igen.
Så idag vill jag påminna dig om att utveckling inte är linjär, att stora kliv framåt naturligt kan skapa ett och annat steg bakåt. Så om du precis varit med om ett bakslag; samla ihop dig, ställ dig upp och ta mindre steg, du vet de där som inte känns allt för jobbiga. För också dem räknas ❤︎
