Tomma händer

Jag måste vara dum i huvudet säger han och tittar bekymrat på mig.

Ja, jag håller med säger jag och möter hans blick.

Han ser först förvånad ut, sedan brister vi båda ut i skratt.

Skrattet är förlösande, både för vår allians men också för att han får distans till sitt problem.

Vi är liksom alla dumma i huvudet ibland.

Jag älskar de där stunderna.

För långsamt kan jag se hur han sänker sin gard och sätter sig bekvämare i fåtöljen.

Han märker det förmodligen inte själv men jag kan se hur tilliten har växt med flera centimeter bara på någon minut.

Ord han aldrig trodde att han skulle säga ramlar ut hans mun och jag tar varsamt emot dem.

Samlar upp dem och sparar dem varligt i min hand.

Han grät när han kom men skrattade när han gick,

och trots att hans händer var tomma

är jag säker på att han något med sig fick.

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Han kommer till mig ledsen, nedstämd. Till en början vet han inte vad han vill prata om. Han sitter i hörnet tyst. Han har svårt att ta till orden, och har precis lika svårt med att möta min blick. Jag skjuter ut frågor, som en långsam kulspruta med stor träffsäkerhet. Alltid mitt i prick.

Det visar sig vara en ansvarsfull kille som sitter framför mig, med ett stort varmt hjärta som alltid ger men inte får tillbaka. Han är som klistret i sin familj, alltid den som håller dem samman, men med en känsla av att de andra försöker att slita sig därifrån. Han känner sig oälskad, ouppskattad. Uppgiven, trött.

När du inte kan förändra en situation behöver du förändra tankarna kring situationen

Det handlar inte om hur dom är, det handlar om hur du vill vara, säger jag. Han tittar sakta upp och möter nyfiket min blick. Det är inte deras handlingar som gör dig ledsen, det är dina tankar om deras handlingar som gör dig ledsen fortsätter jag. Dom kanske aldrig blir bättre, de kanske har samma beteende hela livet. Frågan är om du vill vara bättre, om du vill vara ”limmet” i din familj?

Han funderar, nu med ett leende på läpparna. Jag vill vara limmet säger han stolt.  Du kanske aldrig får ett tack, säger jag. Han rycker på axlarna och fortsätter att le. Jag fortsätter att förtydliga min poäng, fast att han redan förstått och jag ser att den krökta ryggen blir mer rak i fåtöljen. Det handlar inte om vad de känner för dig, om de älskar dig, tänker på dig, saknar dig, det handlar om dina känslor för dem. Om att visa att du älskar dem, saknar dem osv. Han nickar vid varje mening som att bekräfta att han förstått min poäng. Kanske är det så att någon måste vara loket i förhållandet och kanske är det bättre än att inte vara med på tåget alls?

När han lämnar mitt rum har inget i hans relationer förändrats. Bara hans tankar kring dem..

och det räckte ❤︎

Utveckling är inte linjär

Din utvecklingsresa

Din utvecklingsresa

Många av mina klienter kommer framåt, de förändras och utvecklas men ser det inte själva. Ibland får jag stanna samtalet och upprepa något de sagt eller gjort som aldrig skulle skett innan vi träffades. Varje gång får klienten ett leende på läpparna och så nickar de instämmande. Grejen men utveckling är att man sällan ser den själv. Jag kan se att de personer jag träffat i över ett år har ett helt annat tankesätt i dag än då. Men ändå kan personen falla tillbaka till gamla mönster och må dåligt.

Jag vet inte vad som har hänt säger personen och rycker på axlarna eller så gråter hon och ifrågasätter varför hon är ledsen igen.

Men sanningen är att utveckling inte är linjärt, och att livet inte alltid är enkelt. Ibland mår vi skit, utan någon direkt anledning, och ibland tar vi ett steg bakåt, för att vi inte vågar/orkar pressa oss utanför komfortzonen hela tiden. Det är normalt.

Jag ser en lättnad över hela hennes ansikte när jag berättar det. Hon nickar med självklarhet som om det vore något hon skulle ha förstått själv. Det handlar inte om att försöka leva utanför din komfortzon så mycket som möjligt, det handlar om att långsamt göra zonen större så att du slipper gå utanför den hela tiden. (Ingen orkar leva utanför den för alltid). Det är därför okej att krypa tillbaka därifrån vi kom. Så länge vi reser oss upp och försöker igen.

Så idag vill jag påminna dig om att utveckling inte är linjär, att stora kliv framåt naturligt kan skapa ett och annat steg bakåt. Så om du precis varit med om ett bakslag; samla ihop dig, ställ dig upp och ta mindre steg, du vet de där som inte känns allt för jobbiga. För också dem räknas ❤︎

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Hon kan inte gå tillbaka till en anställning så hon tar modet till sig och säger upp sig.

-Jag hade inget val, jag skulle vara fortsatt sjuk om jag stannade kvar, förklarar hon för mig.

Jag nickar instämmande, så är det säkert.

Så nu sitter hon framför mig som egen företagare. Fortsatt fylld med måsten och krav men ingen som ställer upp dem i storleksordning framför henne.

Tendensen att pressa sig själv, lite lite mer än vad hon egentligen orkar finns kvar, trots att ingen annan skriver hennes att-göra-lista (eller kanske med anledning av att ingen annan skriver den).

-Vill du vara frisk eller sjuk, frågar jag när hon saktar ner i någon minut.

Frisk, säger hon utan att tveka.

-Varför fortsätter du då på samma sätt som innan du blev sjuk?

Hon blir tyst och tittar på mig någon minut.

-För jag vet inget annat sätt, säger hon förvånad över sitt eget svar.

-Så ett företag kanske per automatik inte förändrar ditt beteende, gör dig frisk, frågar jag.

-Nej, svarar hon, förvånad över orden som ramlar ur hennes mun.

-Men du vill att du ska göra det?

-Ja.

-Ok, är du beredd att göra själva förändringen, att ändra DITT beteende, att göra saker på ett annat sätt?

-Jag antar det, säger hon medans hon samtidigt rycker lätt på axlarna, fortfarande förvånad över vart samtalet hamnande.

Företagsterapi -att förändra sina beteenden

Som företagsterapeut handlar inte samtalen bara om ditt företag, det handlar om dig, om ditt beteende, om ditt mående. För det är DU som styr ditt företag. Om du mår dåligt är det inte ovanligt att ditt företag också gör det. De flesta jag träffar flyr in i företagsvärlden med en förhoppning på att det ska lösa deras problem men så märker de att det finns rädslor, osäkerhet och brister i ledarskapet även där. Att kraven inte minskar utan tvärtom ökar. Insiken att förändringen inte kommer utifrån utan måste jobbas på inifrån gör ont, och det är där vi möts.

Tillsammans gör vi om, tillsammans vi gör rätt. Vi förändrar både tankar och beteenden så att du långsiktigt kan leva livet du drömmer om. Utan stress och press från omgivningen, men framför allt utan stress och press från dig själv ❤︎

Är du redo att börja ta hand om dig?

abonnemang ett samtalDom flesta av mina klienter är långvariga. Det vill säga; jag träffar dem under flera år. Den större mängden av mina klienter lider varken av stark ångest eller depression, vi träffas inte för akuta problem, inte med syfte att få ur sig varken tårar eller aggression (även om det också händer). Vi träffas en gång i månaden och diskuterar det som händer i hens liv precis just nu. Ibland tittar vi bakåt, ibland tittar vi framåt, men alltid är jag där som bollplank, papperskorg och stöttepelare.

För vi kan inte förvänta oss att vänner och familj är personerna som ska ta emot alla våra känslor och tankar, att de ska finnas där både som stöd och motivator. Har vi de förväntningarna blir vi ofta besvikna.

Själv vill jag leva som jag lär. Jag träffar både en terapeut och en coach på månadsbasis för att diskutera mål, drömmar, rädslor och hinder som uppkommer i livet. Att alltid ha någon att prata med är ett sätt att ta hand om min hälsa.

Är du redo att börja ta hand om dig?

Hur skulle ditt liv förändras om du visste att du alltid hade någon i din ringhörna? Hur skulle det kännas att ha person som alltid gav av sin tid? Hur skulle du må om du visste att det alltid fanns någon du kunde prata med, där du kunde dela alla tankar och känslor utan rädslan att bli dömd?

Själv ser jag månadsterapin som ett städning av mitt inre. Som en klipptid, massage, ett träningspass. Helt enkelt som en stund för mig själv. Det finns något magiskt i att få säga saker högt, att få skratta, gråta, i någons närvaro utan att behöva ta hand om deras känslor. Att få fokusera på mig, bara mig ❤︎

För handen på hjärtat, hur ofta tar du dig den tiden? Hur ofta vill du ta dig den tiden? Så återigen till frågan; är du redo att börja ta hand om dig?

Mer om mitt månadsabonnemang och min årsprenumeration finner du här.

Du är trött


Du är trött.

Trött.

Trött.

Trött på allt.

Trött på dig själv.

Du längtar inte…

Drömmer inte…

Bara är…

trött.

 Funderar på att koppla bort dig själv.

Pausa.

Från både uttryck och intryck.

Du vet inte längre åt vilket håll dina tankar går.

Vad som känns viktigt eller riktigt.

Du vet inte vad som är problemet…

eller vad som är lösningen.

Vart du ska börja…

eller vart du ska sluta.

Så du gör ingenting.

Fast att du vill göra allt.

❤︎