av admin | mar 29, 2023 | I terapirummet
Så om vi ska sammanfatta det så är du deprimerad på grund av dina tankar om dig själv.
Hon tittar upp med en ny vakenhet i ögonen.
Ja och det låter ju helt sjukt när du säger det så.
Vi skrattar båda två.
Men det är ju sanningen, säger hon och ler.
Så är det någonting du och jag kan förändra?
Hon nickar, fortfarande med ett leende på läpparna.
Nu har vi nått startskottet, jag ser det i hennes ansikte, en lyster i ögonen som inte fanns när hon steg in i mitt rum.
Så när börjar vi vår resa, frågar hon med en osäkerheten i rösten, fastän att vi båda vet att den just har startat.
Nu, svarar jag.
Nu, ler hon.❤︎
av admin | feb 15, 2023 | I terapirummet
Jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor, säger hon och suckar när jag möter henne genom skärmen. Det ligger något tungt i luften och jag känner att orden är plågsamma för henne även om vi inte befinner oss i samma rum.
Kan det vara viktigare att du trivs i ditt nu än i din framtid frågar jag en bit in i samtalet.
Vad menar du säger hon frågande, som att hon inte förstod ett ord av vad jag sa.
Måste man veta något om framtiden frågar jag igen.
Nja, svarar hon avvaktade.
Vem vet egentligen vart man ska eller vad man ska bli?
Nej det kan man ju egentligen inte veta svarar hon med en starkare självklarhet i rösten.
Så det viktigaste kanske är att du trivs i ditt nu?
Det blir tyst.
Om du trivs på ditt jobb, då kanske du stannar där, och när du inte trivs, ja, då tar du dig därifrån. Skulle det kunna vara så enkelt?
Ja när du uttrycker det så så känns det ju det, säger hon med ett skratt.
Hon är tyst en stund. Ja, för jag tycker ju om mitt jobb och vill ingen annanstans, just nu, det är ju bara det att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden säger hon och rycker på axlarna.
Jag vet inte heller vad jag gör i framtiden flikar jag in.
Hon skrattar, nej det är klart.
Så varför mår jag dåligt egentligen säger hon med ett leende.
Kanske för att du har svårt att vara i ditt nu?
Det har du rätt i säger hon, jag är aldrig i nuet utan vill leva i min dröm om framtiden men när den är blurrig så blir det svårt.
Ja och kanske kan man se blurrigheten som ett tecken på att du ska vara här och inte där?
Hon ler igen, det blir så jävla tydligt nu, vad dum jag är säger hon och sätter händerna för ansiktet. Allt jag planerar in kanske aldrig kommer ske säger hon med en helt ny närvaro i rösten.
Så ska du och jag jobba på att vara i nuet eller ska vi måla upp drömmar om din framtid under dina kommande träffar frågar jag.
Vi ska vara i nuet säger hon med ett självsäkert leende. Framtiden kan vänta ❤︎
Ps. Förstå mig rätt! Det är inget fel i att ha framtidsdrömmar. Jag är själv en person som alltid vill planera vägen jag vill gå, men om de planerna leder till jag att går vilse i mitt nu så gör de där planerna mer skada än nytta. Ibland behöver vi därför öva oss på skjuta på framtiden, att låta den vänta ❤︎
av admin | feb 8, 2023 | I terapirummet
Vi leker med tankar.
Jag reser mig snabbt mot tavlan.
Skriver några ord.
Sätter mig ned men reser mig lika snabbt igen.
Jag avbildar nya tankar, det som dyker upp i mitt huvud, fyller tavlan med stora penseldrag och backar långsamt mot fåtöljen igen.
Vi stirrar båda på tavlan under tystnad.
Han tittar på mig, tittar på tavlan och sedan mot mig igen.
Han skrattar.
-Du är så jävla bra.
Jag försöker att inte slå mig själv för bröstet, nickar tyst med ögonen på tavlan.
Så det var mitt i prick, frågar jag.
Det var mitt i prick, nickar han.
Han fotar tavlan innan han går och vänder sig mot mig när han öppnar dörren.
-Vet du vad det bästa med dig är?
Nej, svarar jag, både nyfiken och rädd över vad som kommer trilla ur hans mun.
Det är dina metaforer säger han och höjer telefonen i luften som för att visa att han har kvar metaforen i sin hand.
Mitt i prick, svarar jag.
Mitt i prick, säger han med ett leende innan dörren stängs igen❤︎
av admin | jan 18, 2023 | I terapirummet
Jag målar upp alla hans bollar på tavlan.
Jag får bara välja en, konstaterar han med en suck och tittar ner i golvet.
Nej, svarar jag, du får välja flera, minst tre.
Han tittar på mig med en frågande blick.
Men va, alla har alltid sagt att jag bara får välja en.
Har dom haft adhd, frågar jag.
Nej, svarar han snabbt.
Så varför ska du lyssna på dem.
Han är tyst, en lång stund.
För att jag har tänkt att de har rätt svarar han.
Tänk om de hela tiden har haft fel…..Tänk om det är du som har rätt. Tänk om DU vet hur du fungerar. Tänk om de faktiskt INTE vet.
Ja, Varför har jag aldrig tänkt så?
Ja, Varför har du aldrig tänkt så?
Tystnaden intar rummet.
För att jag har tänkt att det är fel på mig.
Är det fel på dig?
Nej.
Nej, så om du ska börja leva livet som du vill nu då. Vilka bollar väljer du?
En varm känsla sprids genom hela rummet.
Allihop säger han bestämt.
Allihop upprepar jag och fångar in bollarna med ett stort hjärta på tavlan.
Så mycket bättre det känns nu, säger han innan han stänger min dörr.
Jag låter hjärtat vara kvar på tavlan resten av dagen som en påminnelse även för mig om vikten att lyssna inåt mer än utåt, alltid.
av admin | jan 11, 2023 | I terapirummet
”Jag trodde jag var stålmannen” sade en av mina klienter med ADHD. I alla år körde han full fart framåt, glömde totalt av att stanna upp och vänta in sig själv.
För honom tog kroppen slut innan huvudet. Han fick utslitningsskador som han kommer att få leva med i resten av sitt liv.
Först efter att han fick sin diagnos lärde han sig att lyssna på sig själv. Han hann gå sönder på fysiskt och psykisk innan han bromsade upp.
Det här är något vi borde lära oss redan från början, redan tidigt i livet, istället för (för)sent, säger han där han sitter i min fåtölj.
För när man inser att de där superkrafterna inte finns blir det ett hårt fall och han vägrade länge att se sanningen, han försökte övertala sig att han var förgiftad av ”kryptonit” eller behövde en ny mantel för att återigen kunna flyga.
Man sanningen var att han redan flugit för lång. För snabbt, och för länge.
Så jag är inte starkare än någon annan, säger han med en suck.
Kan inte det vara skönt, frågar jag.
Han tittar på mig och nickar, jo, kanske det.
En sann superhjälte kanske inte är den som flyger högst eller längst, utan den som vet sina begränsningar och lever efter dem, säger jag.
Han tittar på mig tyst.
Så jag kan bli en superhjälte igen frågar han med ett leende.
Du kan bli en superhjälte igen svarar jag ❤︎
av admin | jan 3, 2023 | I terapirummet
Jag lyssnar på en historia som aldrig tar slut.
Håller henne hårt med mjuka händer.
Vet du säger jag, när historien börjar nå sin ändstation.
Jag tror inte att jag är rätt person att hjälpa dig, jag tror du behöver mer än vad jag kan ge dig.
Jag försöker låta mjuk men bestämd samtidigt, jag ömsom kramar och ömson putter ifrån.
Jag vill att hon ska veta att det jag gör, gör jag för att jag vill henne väl.
Vet du, svarar hon utan att tveka. Jag vill att DU hjälper mig ändå. Jag vet att det inte handlar om kunskap eller förmågor, det handlar om allians och jag gillar dig, jag vill prata med just dig.
Jag tappar hakan i golvet,
hon tar upp den försiktigt och lägger den i min hand.
Smickrad, rädd, tacksam och förvånad, allt i samma sekund.
Vem är jag då att säga nej?
När du med hela ditt hjärta, väljer just mig ❤︎
