Jag lyssnar på en historia som aldrig tar slut.
Håller henne hårt med mjuka händer.
Vet du säger jag, när historien börjar nå sin ändstation.
Jag tror inte att jag är rätt person att hjälpa dig, jag tror du behöver mer än vad jag kan ge dig.
Jag försöker låta mjuk men bestämd samtidigt, jag ömsom kramar och ömson putter ifrån.
Jag vill att hon ska veta att det jag gör, gör jag för att jag vill henne väl.
Vet du, svarar hon utan att tveka. Jag vill att DU hjälper mig ändå. Jag vet att det inte handlar om kunskap eller förmågor, det handlar om allians och jag gillar dig, jag vill prata med just dig.
Jag tappar hakan i golvet,
hon tar upp den försiktigt och lägger den i min hand.
Smickrad, rädd, tacksam och förvånad, allt i samma sekund.
Vem är jag då att säga nej?
När du med hela ditt hjärta, väljer just mig ❤︎
