Jag trodde jag var stålmannen

”Jag trodde jag var stålmannen” sade en av mina klienter med ADHD. I alla år körde han full fart framåt, glömde totalt av att stanna upp och vänta in sig själv.

För honom tog kroppen slut innan huvudet. Han fick utslitningsskador som han kommer att få leva med i resten av sitt liv.

Först efter att han fick sin diagnos lärde han sig att lyssna på sig själv. Han hann gå sönder på fysiskt och psykisk innan han bromsade upp.

Det här är något vi borde lära oss redan från början, redan tidigt i livet, istället för (för)sent, säger han där han sitter i min fåtölj.
För när man inser att de där superkrafterna inte finns blir det ett hårt fall och han vägrade länge att se sanningen, han försökte övertala sig att han var förgiftad av ”kryptonit”  eller behövde en ny mantel för att återigen kunna flyga.
Man sanningen var att han redan flugit för lång. För snabbt, och för länge.
Så jag är inte starkare än någon annan, säger han med en suck.
Kan inte det vara skönt, frågar jag.
Han tittar på mig och nickar, jo, kanske det.
En sann superhjälte kanske inte är den som flyger högst eller längst, utan den som vet sina begränsningar och lever efter dem, säger jag.
Han tittar på mig tyst.
Så jag kan bli en superhjälte igen frågar han med ett leende.
Du kan bli en superhjälte igen svarar jag ❤︎

Är du redo för tillväxt?

Har du företagsdrömmar men vet inte hur du ska nå dem?

Att bolla tankar, frågor, rädslor och funderingar med någon är det enklaste sättet att ta sig framåt när man känner att man sitter fast.

Att investera i en coach/företagsterapeut eller ett nätverk kan vara det bästa du kan göra för din tillväxtresa.

Själv har jag under det senaste året testat på tre olika nätverk och två olika coacher och att ha ett nätverk/en coach är något som står på min obligatoriska lista att regelbundet ge mig själv.

För jag vet att ensam inte är stark.

Ensam är bara ensam.

Är du redo för tillväxt.

Du vet vart jag finns!

Mer info om solosystrar

Mer info om företagsterapi

Är du en solosyster?

Är du en solosyster?

Är du en solosyster?

Driver du eget eller drömmer om att göra det?
Känner du dig ensam och behöver andra företagare att bolla med?
Är du sugen på att nätverka med likasinnade?
Är du öppen för att dela med dig av erfarenheter/svårigheter, medgångar/motgångar?
Vill du regelbundet ha pepp och stöd?

Ja men då låter det som att du är en del av oss.

Vi träffas varje måndag och fredag och utbyter tankar och erfarenheter, en onsdagkväll i månaden träffas vi och samtalar om vissa ämnen som berör oss alla så som prissättning, sociala medier, att våga synas och fyra gånger per år är det planerat att vi ska åka på workations tillsammans.

Så vill du bli en del av ett växande gäng?

Välkommen till solosystrar!

Mer info hittar du här

När du väljer mig

Jag lyssnar på en historia som aldrig tar slut.

Håller henne hårt med mjuka händer.

Vet du säger jag, när historien börjar nå sin ändstation.

Jag tror inte att jag är rätt person att hjälpa dig, jag tror du behöver mer än vad jag kan ge dig.

Jag försöker låta mjuk men bestämd samtidigt, jag ömsom kramar och ömson putter ifrån.

Jag vill att hon ska veta att det jag gör, gör jag för att jag vill henne väl.

Vet du, svarar hon utan att tveka. Jag vill att DU hjälper mig ändå. Jag vet att det inte handlar om kunskap eller förmågor, det handlar om allians och jag gillar dig, jag vill prata med just dig.

Jag tappar hakan i golvet,

hon tar upp den försiktigt och lägger den i min hand.

Smickrad, rädd, tacksam och förvånad, allt i samma sekund.

Vem är jag då att säga nej?

När du med hela ditt hjärta, väljer just mig ❤︎

Tänk om du är en pudel?

Tänk om du är en pudel.

Va?!?

Ja, du är omgiven med taxar, men DU är en pudel…

Han tittar på mig fundersamt.

Är det fel att vara en pudel?

Nej, säger han bestämt.

Men tror du att det känns fel om du jämför sig med taxarna.

Ja så klart!

Men tror du att pudeln gör det?

Nej, säger han och skrattar.

Så är det egentligen någon fel på dig?

Nej, men jag är hellre en schäfer.

En schäfer bland taxar, säger jag och ler.

Nej en schäfer bland pudlar säger han med ett skratt.

Det är så lätt att snegla över axeln och jämföra sig med de andra. De starka och uthålliga kamphundarna, dom ståtliga utställningshundarna, eller de smarta brukshundarna. Passar man inte in i någon grupp är det lätt att känna sig utanför. Vi människor, precis som hundar har olika utseenden och egenskaper. Det betyder inte att en person är fel bara för att den inte är som personerna runt sig. Tvärtom, det är helt rätt. Vi ska inte gå runt och vara kopior av varandra. Så var den du är, och var stolt över det. Oavsett om du är en tax, pudel eller schäfer.

Han gick i från samtalet med ”hög svans”. Det enda jag hade gett honom var en annan bild av sig själv, men det räckte ❤︎

Att ge hopp

Tänk om meningen med ditt liv är att göra dig själv lycklig.

Han tittar på mig med förvåning.
Hur skulle det kännas?
Som att jag gjort fel i 40 år, svarar han snabbt.
Och hur känns det, fortsätter jag.
Han blir tyst…en lång stund.
Sorgligt, svarar han.
Vad skulle få det att kännas bättre?
Att jag förändrar mig från och med nu.
Och hur känns den tanken?
Jobbig, säger han och ler.
Både jag och han vet att inga stora förändringar kommer att ske inom de närmsta dagarna. Men ett frö har börjat att gro, och det ger honom både hopp och ljus. Ibland behöver inte livet förändras för att vi ska må bättre, vi behöver bara tro på att det kan det ❤︎

Tomma händer

Jag måste vara dum i huvudet säger han och tittar bekymrat på mig.

Ja, jag håller med säger jag och möter hans blick.

Han ser först förvånad ut, sedan brister vi båda ut i skratt.

Skrattet är förlösande, både för vår allians men också för att han får distans till sitt problem.

Vi är liksom alla dumma i huvudet ibland.

Jag älskar de där stunderna.

För långsamt kan jag se hur han sänker sin gard och sätter sig bekvämare i fåtöljen.

Han märker det förmodligen inte själv men jag kan se hur tilliten har växt med flera centimeter bara på någon minut.

Ord han aldrig trodde att han skulle säga ramlar ut hans mun och jag tar varsamt emot dem.

Samlar upp dem och sparar dem varligt i min hand.

Han grät när han kom men skrattade när han gick,

och trots att hans händer var tomma

är jag säker på att han något med sig fick.

Varför anlita en företagsterapeut?

Varför anlita en företagsterapeut?

Varför anlita en företagsterapeut?

Varför skulle någon köpa av mig? Varför skulle just jag vara speciell? Måste jag synas och höras?

Känner du igen dig i tankarna?

De är vanliga och är ofta de första jag får höra när det kommer till företagsterapi. För bakom varje företag står en människa som också har tvivel, dåliga dagar och bristande självförtroende.

Det syns inte på hemsidan, det lyser inte igenom deras logga, men det märks i deras handlingar och är ofta en anledning till att de inte tar sitt företag framåt.

När man anlitar mig som företagsterapeut är jag inte bara en mentor/bollplank som lyssnar in dina planer, tankar, mål med ditt företagandet, utan jag lyssnar också in dig.

Hur DU mår, tänker och känner, för det avspeglar sig ofta i ditt företagsresultat.

Jag ser inte bara till dina drömmar och din målbild, jag ser hela dig.

Så behöver du hjälpa både dig och ditt företag framåt?

Kontakta mig så berättar jag om hur vi kan samarbeta!

Behöver du någon som lyssnar?

Behöver du någon som lyssnar?

Behöver du någon som lyssnar?

Ibland hör jag någon säga ”jag tror inte på det där med samtal, det är bara jag som kan förändra mitt liv!”

Det där är ju visserligen helt sant, men om du uttrycker en sådan mening tror jag du missförstått det där med terapi.

För det är inte så att jag säger till dig vad du ska göra, eller att jag genom ett trollspö magiskt förändrar dina tankar och ditt liv, det är helt riktigt att den där förändringen ligger helt och hållet hos dig och inte är något jag som terapeut kan påverka.

Men om det vore så enkelt att du hade kunnat förändra ditt liv eller tagit dig mot ett mål endast med hjälp av dina egna tankar, hade du då inte gjort det för länge sedan?

Det är liksom inte så enkelt att man bara kan ”rycka upp sig”,

oavsett vad det är du är drabbats av.

För innan du kommer till mig har du förmodligen försökt, vid flera tillfällen, och misslyckats….

Vi är helt enkelt inte våra egna bästa terapeuter (även om vi gärna vill intala oss det) ibland är det faktiskt precis tvärtom…

För många är det skönt att prata (och bli lyssnade på), och ofta får du av insikter bara genom att säga saker högt. 

Det handlar inte om att du behöver någon som ger dig svaren, ofta behöver du någon som ställer dig frågorna.

Mitt jobb handlar inte om svara på dina frågor eller måla upp vägen du ska gå för att må bättre i ditt liv.

Mitt jobb handlar om att lyssna, spegla vad jag ser och hör, nyfiket ställa frågor, och att sedan lyssna igen.

Så behöver du någon som lyssnar?…

Ja, då finns jag här 🖤

 

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Det handlar inte om dem, det handlar om dig

Han kommer till mig ledsen, nedstämd. Till en början vet han inte vad han vill prata om. Han sitter i hörnet tyst. Han har svårt att ta till orden, och har precis lika svårt med att möta min blick. Jag skjuter ut frågor, som en långsam kulspruta med stor träffsäkerhet. Alltid mitt i prick.

Det visar sig vara en ansvarsfull kille som sitter framför mig, med ett stort varmt hjärta som alltid ger men inte får tillbaka. Han är som klistret i sin familj, alltid den som håller dem samman, men med en känsla av att de andra försöker att slita sig därifrån. Han känner sig oälskad, ouppskattad. Uppgiven, trött.

När du inte kan förändra en situation behöver du förändra tankarna kring situationen

Det handlar inte om hur dom är, det handlar om hur du vill vara, säger jag. Han tittar sakta upp och möter nyfiket min blick. Det är inte deras handlingar som gör dig ledsen, det är dina tankar om deras handlingar som gör dig ledsen fortsätter jag. Dom kanske aldrig blir bättre, de kanske har samma beteende hela livet. Frågan är om du vill vara bättre, om du vill vara ”limmet” i din familj?

Han funderar, nu med ett leende på läpparna. Jag vill vara limmet säger han stolt.  Du kanske aldrig får ett tack, säger jag. Han rycker på axlarna och fortsätter att le. Jag fortsätter att förtydliga min poäng, fast att han redan förstått och jag ser att den krökta ryggen blir mer rak i fåtöljen. Det handlar inte om vad de känner för dig, om de älskar dig, tänker på dig, saknar dig, det handlar om dina känslor för dem. Om att visa att du älskar dem, saknar dem osv. Han nickar vid varje mening som att bekräfta att han förstått min poäng. Kanske är det så att någon måste vara loket i förhållandet och kanske är det bättre än att inte vara med på tåget alls?

När han lämnar mitt rum har inget i hans relationer förändrats. Bara hans tankar kring dem..

och det räckte ❤︎