Ökar du omedvetet farten?

När jag och Dex är ute på promenad händer det ibland att en löpare springer förbi oss. Dex blir då ofta smittad av löparens fart och ber mig att rappa på, gå snabbare, helst av allt vill han börja springa så att vi hamnar hack i häl. I den stunden påminns jag om att vi människor ofta fungerar likadant, att vi omedvetet blir smittade av förbispringande energier, så att vi precis som min hund börjar löpa istället för att gå.

Inte sällan sker det på arbetsplatser. Drar en person upp tempot så hänger de andra med. Är en stressad så är det snart fler. Inte sällan gör det allt för höga tempot att de faller, som käglor, innan eller efter mållinjen. Grejen är att andra löpare aldrig kommer aldrig be dig sakta ner eller fråga dig om du inte springer för snabbt. Tvärtom, ökar du så ökar dem.

Det är därför viktigt att fråga oss själva om vi är ute efter en promenad eller löptur. Att fundera över om du verkligen måste springa, om du vill springa eller om det fungerar med att gå. Jag vill att du tar dig en funderare, är joggingturen du är uppe i just nu ditt eget val, eller har du, likt min hund, råkat ta rygg på någon som sprungit förbi dig? Om så är fallet, sakta ner tempot och gör som jag, njut av din långsamma promenad ❤︎

Medveten njutning

Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.

Vänd ansiktet mot solen, titta ut över en sjö eller stirra in i en brasa eller i ett levande ljus. Slut dina ögon och lyssna på vinden, eller varför inte på vågornas sus.

För mig kan medveten njutning vara att titta på när mina hönor sprätter i jorden eller myser i en sandgrop, eller när kattungarna diar sin mamma. Om du bara ska göra en sak för dig själv i sommar, så satsa på stunder av medveten njutning ❤︎

Syltburken

Ibland ger jag mina klienter en övning jag kallar ”syltburken”, och beroende på person, kan burken fyllas med varierat innehåll. Vissa personer får i uppgift att spana efter tacksamhet, kärlek eller vackra saker de varit med om, notera det på en post-it lapp och lägga i burken. Andra personer fyller burken med bra val, så som att säga nej till godis, ta en långpromenad eller testa ett nytt träningspass. En tredje person fyller den med mål och drömmar.

Min egen burk är fylld av kärlek. Jag har sparat komplimanger, kommentarer och tackmail jag fått. Dagar där jag tvivlar, på mitt jobb eller på mig själv så kan jag bara dra en lapp ur burken och fyllas med kärlek och värme. Jag får en bekräftelse, en klapp på axeln och kan tydligt se skillnaden jag gjort, kanske inte i världen men i alla fall för någon. Min hög med kärlek blev tillslut så stor att jag växte ur syltburken och fick skaffa en större ❤︎

Så idag vill jag ge dig tipset att fylla din syltburk med annat än socker, fyll den med vackra saker om dig själv eller varför inte ge bort en syltburk full med komplimanger till någon annan. Kan inte tänka mig en finare present

Går du dit du vill?

Det kan ibland vara lättare att släppa taget, att inte bry sig, än att hålla kvar.

Kanske handlar det om hoppet, att inte riskera att bli besviken.

Det kan ibland vara lättare att inte ge alls, än att ge lite.

Kanske handlar det om rädslan att inte få tillbaks.

Alla beteenden finns av en anledning, och inte sällan är de till för att skydda oss.

Men ibland kan det vara bra att se över våra beteenden.

Leder det du gör dig dit du vill?

Ibland kan vi komma på oss själva ha ett beteende som tar oss bort från våra mål.

Ibland måste vi ställa oss frågan, väljer jag den enkla vägen, fast att det inte är åt det hållet jag vill gå?

Att så ett frö

Att så ett frö

Jag har tänkt mycket på det där du sa, säger han och tittar på mig allvarligt. (What!! Vad fan har jag sagt, tänker jag och hjärnan går på högvarv).

Det slår mig efter vårt möte att jag under flera år arbetat med att så frön. Varje dag. Jag kastar dem runt mig, sprider dem hejvilt. Men glömmer ofta bort vad det är jag planterar. Sen ligger de där och gror, i veckor, månader eller år utan att jag ens längre är medveten om just det där fröet, om vad jag sått.

Och om det finns något som jag älskar mer än att så, så är det just att få se det där fröet utvecklas och växa.

Som personen jag nu hade framför mig, som berättade att tanken jag givit honom efter vårt samtal hade börjat växa och slå rot. Så vackert att jag nästan blev tårögd. Tänk att något litet man säger kan förvandlas till något så stort och vackert!

Ibland får man påminna sig om att man faktiskt är en av anledningarna till fröets tillväxt och blomning. Det är lätt att förminska sig själv och sitt arbete när man arbetar med att så frön. För det är sällan man ser perioden i full blom .

Ofta gror, växer och blommar fröet utan att du ens är medveten om det eller någonsin kommer att få beskåda dess skönhet och utveckling. Därför är det viktigt att påminna sig om att all tillväxt börjar just där…med ett enda litet frö.