Medveten njutning

Om du har svårt för mindfulness. Försök att jobba med medveten njutning istället. Lägg undan telefonen och klappa en hund eller katt, drick en kopp kaffe, en kopp te eller ett glas vin utan att göra något annat samtidigt.

Vänd ansiktet mot solen, titta ut över en sjö eller stirra in i en brasa eller i ett levande ljus. Slut dina ögon och lyssna på vinden, eller varför inte på vågornas sus.

För mig kan medveten njutning vara att titta på när mina hönor sprätter i jorden eller myser i en sandgrop, eller när kattungarna diar sin mamma. Om du bara ska göra en sak för dig själv i sommar, så satsa på stunder av medveten njutning ❤︎

Syltburken

Ibland ger jag mina klienter en övning jag kallar ”syltburken”, och beroende på person, kan burken fyllas med varierat innehåll. Vissa personer får i uppgift att spana efter tacksamhet, kärlek eller vackra saker de varit med om, notera det på en post-it lapp och lägga i burken. Andra personer fyller burken med bra val, så som att säga nej till godis, ta en långpromenad eller testa ett nytt träningspass. En tredje person fyller den med mål och drömmar.

Min egen burk är fylld av kärlek. Jag har sparat komplimanger, kommentarer och tackmail jag fått. Dagar där jag tvivlar, på mitt jobb eller på mig själv så kan jag bara dra en lapp ur burken och fyllas med kärlek och värme. Jag får en bekräftelse, en klapp på axeln och kan tydligt se skillnaden jag gjort, kanske inte i världen men i alla fall för någon. Min hög med kärlek blev tillslut så stor att jag växte ur syltburken och fick skaffa en större ❤︎

Så idag vill jag ge dig tipset att fylla din syltburk med annat än socker, fyll den med vackra saker om dig själv eller varför inte ge bort en syltburk full med komplimanger till någon annan. Kan inte tänka mig en finare present

Går du dit du vill?

Det kan ibland vara lättare att släppa taget, att inte bry sig, än att hålla kvar.

Kanske handlar det om hoppet, att inte riskera att bli besviken.

Det kan ibland vara lättare att inte ge alls, än att ge lite.

Kanske handlar det om rädslan att inte få tillbaks.

Alla beteenden finns av en anledning, och inte sällan är de till för att skydda oss.

Men ibland kan det vara bra att se över våra beteenden.

Leder det du gör dig dit du vill?

Ibland kan vi komma på oss själva ha ett beteende som tar oss bort från våra mål.

Ibland måste vi ställa oss frågan, väljer jag den enkla vägen, fast att det inte är åt det hållet jag vill gå?

Att så ett frö

Att så ett frö

Jag har tänkt mycket på det där du sa, säger han och tittar på mig allvarligt. (What!! Vad fan har jag sagt, tänker jag och hjärnan går på högvarv).

Det slår mig efter vårt möte att jag under flera år arbetat med att så frön. Varje dag. Jag kastar dem runt mig, sprider dem hejvilt. Men glömmer ofta bort vad det är jag planterar. Sen ligger de där och gror, i veckor, månader eller år utan att jag ens längre är medveten om just det där fröet, om vad jag sått.

Och om det finns något som jag älskar mer än att så, så är det just att få se det där fröet utvecklas och växa.

Som personen jag nu hade framför mig, som berättade att tanken jag givit honom efter vårt samtal hade börjat växa och slå rot. Så vackert att jag nästan blev tårögd. Tänk att något litet man säger kan förvandlas till något så stort och vackert!

Ibland får man påminna sig om att man faktiskt är en av anledningarna till fröets tillväxt och blomning. Det är lätt att förminska sig själv och sitt arbete när man arbetar med att så frön. För det är sällan man ser perioden i full blom .

Ofta gror, växer och blommar fröet utan att du ens är medveten om det eller någonsin kommer att få beskåda dess skönhet och utveckling. Därför är det viktigt att påminna sig om att all tillväxt börjar just där…med ett enda litet frö.

Stress & utmattning

skrivterapicentrum

Utrymmet runt dig känns för litet.

Att-göra-listan som du längtar efter att ta tag i ryms inte under en dag och även om du staplat göromålen fint på varandra är du rädd att de ska falla i bitar och att du inte ska ha tid och kraft att sopa upp röran efter dig.

Även om arbetshögen inte ligger utspridd på golvet utan fint packad i en hög på skrivbordet så känns det inte så. Du är rädd att trampa på de utspridda delarna och känna hur de går sönder under din fot.

Kanske är det inte högen som stressar dig utan just rädslan att den ska rasa? Du känner dig instängd som i en hiss. Du åker upp och ner varje dag, men kommer ändå ingenstans.

När stressen griper tag i en kan det ibland kännas svårt att trycka på stopp-knappen, men ofta finns det ingen annan lösning. Tryck på stopp-knappen, fundera på vilken våning du ska till, och kliv sedan ur hissen. Stressen är inte alltid verklig utan oftast bara en upplevd känsla, men det märker du sällan förens hissen fastnat eller stannat helt. Se till att kliv ur din hiss, idag, varje dag ❤︎