av admin | jun 4, 2024 | Övrigt
Har du tänkt på att du pratar utan ord?
Vi pratar med vår mimik, kroppsspråk och kroppskontakt, men också bristen på den. Det du inte säger i ord eller handling, säger också något.
Vissa saker behöver inte sägas, ett ögonkast, en min eller bristen på ord (eller kroppskontakt) kan ibland säga allt.
I mitt terapirum har klienter ibland svårt att beskriva vad som är fel. Och kanske är det för att din partner, arbetskamrat eller vän faktiskt inte sagt eller gjort något rent konkret som sårat dig. Det kanske handlar mer om det där dom inte gjort eller kanske slutat göra. Vännen ställer inte längre nyfikna frågor, din partner smeker inte längre din kind eller din arbetskamrat lyser inte längre upp när hen ser dig. Kanske har telefonen slutat ringa, kanske har närheten mellan er minskat eller kanske har samtalen blivit ytliga. Kanske ser du vännen/partnerns telefon mer än hens ansikte?
Vi behöver ibland påminna oss om att det inte alltid handlar om det man gör utan också om det man inte gör, och inte bara titta på folk runt om dig utan också på dig själv. Kanske har du dragit dig undan? Kanske söker du mindre kroppskontakt? Kanske har du slutat att ge komplimanger eller uttala din kärlek? Idag vill jag att du reflekterar över både ditt och dina anhörigas beteende. Är det något som har förändrats, något som inte sägs, något som saknas? Vill du förbättra relationen så börja ge själv, ofta får du tillbaks. Kom ihåg att Ibland kan handling (eller bristen på den) säga mer än ord ❤︎
av admin | maj 16, 2024 | I terapirummet
Du presterar inte för att få bekräftelse, för att andra ska se upp till dig eller säga till dig att du gjort något bra.
Du presterar för att få kickar, för att det är det enda som håller dig flytande när du är på väg att sjunka.
Ett liv utan kickar är ett liv i mörk melankoli. Som en alldeles för varm sommardag utan vind, ett tomrum utan luft, en dag utan ljus. Det är ett liv som bara står still.
Kickarna får dig att känna dig levande, får dig att känna mer än ingenting alls.
Kickarna är ditt andningshål. Det är din luft, din mat och ditt vatten. Kickarna är ditt beroende, ditt egna heroin.
Du springer fort.
För du är jagad av ingenting.
Och det skrämmer dig mer än om det vore något bakom dig.
av admin | maj 15, 2024 | I terapirummet
Alltså jag tror att det här kan vara bra, säger han och vrider på kroppen som om jag har gett honom en massage. Det här kan nog fan hjälpa mig. Jag gissar att jag ler, tyst suger åt mig bekräftelsen, sväljer den mjukt och sparar den i min mage. Han upprepar orden igen när han närmar sig dörren.
Han bokar ingen ny tid men jag vet att han kommer tillbaka, han som satte sig i fåtöljen men armarna i kors och sade ”jag tror inte på samtal”. Det här var något annat förklarar han för mig när jag efter sessionen upprepar hans ord ”jag tror inte på samtal”. Jag klappar mig på axeln och kramar om mitt hjärta med samma mjuka hand som tog emot honom när han kom. Han som inte ville sätta sig i fåtöljen och när han väl gjorde det hade han armarna hårt knutna över bröstet som för att förhindra mig att komma in.
Långsamt såg jag honom slappna av och vid slutet av sessionen var han så fokuserade vid mina ord att armarna ramlat åt sidan och gav mig fritt spelutrymme att komma åt hans hjärta. Men istället för att försöka komma nära honom lät jag han komma nära mig. Lättsamt svarar jag på hans frågor, bjuder på mina tankar och leker med ord. Vi ler mot varandra innan vi reser oss upp, jag följer honom till dörren och han fortsätter att prata hela vägen fram. Han bokar ingen ny tid, men jag vet, att han kommer tillbaka.
av admin | maj 3, 2024 | I terapirummet
Det är en mur mellan oss, jag försöker att nå dig men kommer inte hela vägen fram.
Så fort jag kommer för nära, bromsas jag och får en stoppskylt framför näsan.
Jag påtalar det.
Du fnyser och säger att det inte är sant.
Jag har visst släppt in dig säger du samtidigt som du undviker min blick.
Men så fort jag lyckats plocka bort en sten lägger du dit en ny.
Muren håller inte bara mig ute utan också dig inne.
Den skymmer sikten för livet du skulle kunna leva.
Men du känner dig trygg, trygg med att ha folk på avstånd. Trygg med att klara dig själv.
Hur känns det där inne frågar jag och försöker att möta din blick.
Ensamt svarar du utan att ta orden i din mun.
Jag läser svaret i de ögon som undviker mina.
Jag skulle önska att jag hade fått visa dig världen, riva ner den där muren som skymmer din sikt.
Men istället sitter jag där med en vägg framför mitt ansikte, knackar försiktigt på och med en förhoppning att få komma in.
Men backar när jag inser att det i terapirummet inte är min önskan som ska förverkligas, utan din ❤︎
av admin | apr 29, 2024 | I terapirummet
Han söker till mig pågrund av stress, det flimrar framför ögonen och panikattacker kommer tätare.
Nej, men jag kan inte minska min stress det går i släkten säger han när jag förklarar att han måste minska den.
Jaha, så varför är du här säger jag och sätter mig ner i fåtöljen igen.
Han tar ett djupt andetag som för att det ta sats men innan han får ut meningen som ligger på hans tunga kommer han på sig själv och sväljer den igen.
Jag skrattar tyst.
Fortsätt, säger han och ler för att visa mig att jag kan fortsätta att där jag startade.
Så du kan förändra din stress frågar jag innan jag ställer mig upp.
Jag vill, rättar han mig.
Bra svarar jag.
För så länge du säger att du inte kan förändras så är det sant, är du med mig frågar jag samtidigt som jag återigen fattar pennan.
Han nickar, och så längde du tror att det går att förändra så är det också sant.
Han nickar, spärrar upp ögonen och följer pennans rörelser.
Så bara för att dina föräldrar gjorde på ett sätt, måste du göra samma, frågar jag.
Han tvekar innan han svarar, som för att leta efter det godkända svaret.
Nej.
Så vad skulle du behöva göra annorlunda från och med idag, frågar jag.
Det blir en lång lista med både tankar och handlingar på tavlan.
Det där var ju inte så svårt, säger han när jag sätter sista punkten.
Nej det där var ju inte så svårt säger jag och lägger listan i hans hand ❤︎
