Din anknytning påverkar dig

Visste du att din anknytning påverkar dig (och kan skapa problem) i ditt liv? Hur vi knyter an som barn, påverkar våra relationer som vuxna. Som barn lär vi oss hur vi ska relatera till vår omgivning, och detta blir sedan ett mönster som ingen annan än du själv kan bryta. Anknytningsmönstret utvecklas särskilt under de första två levnadsåren, men befästs eller förändras av erfarenheter under hela uppväxten. Även om mönstret har blivit relativt beständigt i vuxen ålder är det fortfarande möjligt att förändra. Enkelt förklarat kan man kategorisera det så här:

Trygg anknytning

Trygga barn litar på sina föräldrar och har därför ofta lätt för att komma nära andra människor. En tryggt anknuten person har haft föräldrar som funnits där för barnet och har som har kunnat ge barnet både frihet och trygghet med en förtroendeingivande hand. En tryggt anknuten person trivs med andra, men också i sitt eget sällskap och har lätt för att fungera i långvariga relationer. Personen har lätt för att ge andra sitt förtroende och litar på att personer kommer att finnas där för honom/henne.

Otrygg undvikande anknytning

Barn med otryggt undvikande anknytningsmönster har blivit avisade och bortstötta när de behövt hjälp. Därför lär sig dessa barn tidigt att inte söka närhet utan att istället klara sig själv. En otryggt anknuten person kan verka självständigt och välfungerande men flyr ofta relationer när det blir ett problem och kan ha svårt att behålla vänner eller ha längre kärleksförhållanden. Personerna fungerar bra i ytliga relationer men håller ofta en distans till andra och kan vara svåra att komma in på livet. Dom har lätt för att dra sig undan när de upplever krav på närhet och  ”tänker mer än känner”.

Otrygg ambivalent anknytning

Ett barn med otryggt ambivalent anknytningsmönster bär med sig erfarenheter av att ibland bli omhändertagna och ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör ofta att dessa människor känner separationsångest och rädsla. Personerna blir i stor utsträckning känslostyrda och i nära relationer kan de ofta skrämma iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del otryggt ambivalenta är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.

Otrygg desorganiserad anknytning

Detta anknytningsmönster utvecklas ofta hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har föräldrar med svåra upplevelser från sin barndom och som därför inte kan tolka sitt barns signaler på rätt sätt. Föräldern kanske bli arg eller rädd när barnet gråter vilket kan leda till att barnet upplever föräldern som skrämmande, men ändå behöver barnet knyta an. Detta leder ofta till svåra relationsstörningar även i vuxen ålder.

Hur bryter jag mitt mönster?

Först måste du bli medveten. Läs på om ditt anknytningsmönster och undersök hur och i vilka relationer det påverkar dig. Reflektera sedan över ditt eget beteende i dessa relationer, vad är det DU gör som ställer till det? Om du verkligen vill förändra dig är det dags att vara ärlig, både mot dig själv och andra. Berätta för någon om ditt arbete med dig själv. Sök hjälp, vägledning och stöd. Börja med en relation du vill förändra och sätt små mål och försök nu att göra annorlunda än mot vad du brukar. Om du som otrygg undvikande inte ringer och skickar det där sms:et för att du inte vill vara jobbig -skicka det. Om du som otrygg ambivalent vill skicka det där sms:et och berätta hur besviken du är -låt bli. Ofta handlar det om att göra motsatsen till det du brukar göra. Reflektera över dina känslor och ditt beteende och ge inte upp. Kom ihåg att det tar tid att förändra ett beteende, någots som byggts upp under 40 år bryts inte ner på en dag. Och blir det för svårt…sök hjälp ❤︎

Lycka till!

När sårbarheten kommer fram

Tror du att jag tycker om dig, frågar jag.

Stämningen hade kunnat bli spänd, du hade kunnat skratta eller skämta bort det men istället svarar du; ja, jag tror att du gör det. Vi är tysta en stund. Hur känns det, fortsätter jag. Du faller i tårar och försöker sedan sudda ut orden du sade med förklaringar om hur annorlunda, okompetent och hur dåliga människa du är.

Om det nu finns två människor på denna jorden som tycker om dig, varför gör dom det, frågar jag.

Tårarna ökar igen. För att jag egentligen är en snäll och fin person svarar du nästan viskande som att orden skulle gå mig förbi.

Men jag hör dem. Jag hör dig.

Ibland når man en brytpunkt i terapin, ett ögonblick som kommer göra framtiden i terapirummet annorlunda. Det är när sårbarheten visar sig och då gäller det att behandla den med mjuka fingrar.

Att inte hålla den för hårt, men inte heller släppa taget.

Jag ville lämna dig med en kram men distansen gjorde det omöjligt, istället lämnade jag dig med påminnelsen om att du ÄR en fin och snäll person, och jag hoppas att den var tillräcklig ❤︎

Bättre hälsa på 5 minuter

Det krävs inte alltid en massiv förändring för att förbättra vår hälsa, nej det kan också räcka med små. 5 minuter om dagen, varje dag gör skillnad. Testa själv!

Små enkla förändringar kan vara:

  • att skriva en tacksamhetslista, vad är du tacksam över just idag?
  • att ta en 5 minuters tyst promenad i skogen
  • att luta dig tyst emot ett träd i 5 minuter
  • att sluta ögonen, lägga händerna på din mage och andas i 5 minuter
  • att stretcha kroppen morgon/kväll
  • att ge någon en komplimang
  • att gör en ”braindump” innan läggdags -skriv ner allt som finns i ditt huvud så att det är tomt när det landar på kudden
  • att skriva 5 minuter varje morgon om vad du ser fram emot under dagen
  • att göra något snällt mot dig själv (ta ett bad, krama en hund, ring en vän)
  • att göra övningen ”5 saker jag älskar” i 5 minuter varje dag. Variera ämnet. Det kan tex vara fem saker jag älskar med mig själv, med min partner, med mina barn, med mitt jobb, med min hund, med min arbetskamrat, med våren osv osv.

Lycka till!

Hoppas att det är tillräckligt

Ibland känner jag mig så maktlös framför dina ögon.

Kan varken stoppa dina tårar eller fånga dem i min hand.

Det finns inga ord som tröstar.

Inga plåster som läker.

Jag kan inget annat än att sitta med dig i din sorg…

och hoppas att det är tillräckligt ❤︎

Första steget

Första gången en person stiger in i mitt samtalsrum skruvar de ofta på sig. Ber nästan om ursäkt för att de är där. Det kan ta en stund innan personen hittar de rätta orden, kommer fram till vad den vill jobba med, vad den egentligen vill säga.⁠

Men efter en stund sjunker axlarna, andningen blir lugnare och personen kan avslappnat luta sig tillbaka. Gångerna där efter är det inte ovanligt att man kommer med ett leende på läpparna. Att den där stenen man hade i bröstet släppt eller i alla fall mjuknat.⁠

Jag vet att det är ett stort steg att söka hjälp. Så när du kommer till mig har du redan tagit det största beslutet. Resten kan kännas enkelt i jämförelse. ⁠

Jag skulle önska att jag kunde ta bort det där första jobbiga steget från dig. För resten kommer ofta av sig själv. Och det kanske bara var det jag ville påminna dig om idag, att när man tagit sig förbi det där första hindret som känns så där utmanande, svårt eller läskigt, så löser man resten också ❤︎