Solosystrar -ett digitalt företagsnätverk

Är du en solosyster?

Är du en solosyster?

Har du saker du gärna skjuter upp? Ett telefonsamtal, ett mail, eller ett projekt du hela tiden skjuter framför dig eller gömmer under mattan? På fredagar har jag och mina solosytrar co-working. Det innebär att vi jobbar tillsammans fast var för sig. Vi sitter helt enkelt uppkopplade på zoom och ser varandra, men jobbar i våra egna projekt. Mitt tips till dem i gruppen som har ett uppskjutarbeteende är att göra det där dem inte vill under just den stunden. Att med hjälp från gruppens hejarop ringa det där samtalet eller skicka det där mailet. Jag hade själv ett samtal jag skjutit på i veckor🙈 men när jag sa till mina solosystrar att jag skulle göra det under tiden tillsammans med dem så var det klart på bara 3 minuter☎️ Men ibland är det helt tvärtom, jag säger att jag ska göra en sak men inser att jag har gjort något helt annat. En insikt jag inte hade fått utan dem.

Behöver du stöttning framåt? Välkommen till solosystrar👯‍♀️

Är du nyfiken på solosystrar och vill veta mer? Kika då in här.

Framtiden får vänta

Jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor, säger hon och suckar när jag möter henne genom skärmen. Det ligger något tungt i luften och jag känner att orden är plågsamma för henne även om vi inte befinner oss i samma rum.

Kan det vara viktigare att du trivs i ditt nu än i din framtid frågar jag en bit in i samtalet.

Vad menar du säger hon frågande, som att hon inte förstod ett ord av vad jag sa.

Måste man veta något om framtiden frågar jag igen.

Nja, svarar hon avvaktade.

Vem vet egentligen vart man ska eller vad man ska bli?

Nej det kan man ju egentligen inte veta svarar hon med en starkare självklarhet i rösten.

Så det viktigaste kanske är att du trivs i ditt nu?

Det blir tyst.

Om du trivs på ditt jobb, då kanske du stannar där, och när du inte trivs, ja, då tar du dig därifrån. Skulle det kunna vara så enkelt?

Ja när du uttrycker det så så känns det ju det, säger hon med ett skratt.

Hon är tyst en stund. Ja, för jag tycker ju om mitt jobb och vill ingen annanstans, just nu, det är ju bara det att jag inte vet vad jag ska göra i framtiden säger hon och rycker på axlarna.

Jag vet inte heller vad jag gör i framtiden flikar jag in.

Hon skrattar, nej det är klart.

Så varför mår jag dåligt egentligen säger hon med ett leende.

Kanske för att du har svårt att vara i ditt nu?

Det har du rätt i säger hon, jag är aldrig i nuet utan vill leva i min dröm om framtiden men när den är blurrig så blir det svårt.

Ja och kanske kan man se blurrigheten som ett tecken på att du ska vara här och inte där?

Hon ler igen, det blir så jävla tydligt nu, vad dum jag är säger hon och sätter händerna för ansiktet. Allt jag planerar in kanske aldrig kommer ske säger hon med en helt ny närvaro i rösten.

Så ska du och jag jobba på att vara i nuet eller ska vi måla upp drömmar om din framtid under dina kommande träffar frågar jag.

Vi ska vara i nuet säger hon med ett självsäkert leende. Framtiden kan vänta ❤︎


Ps. Förstå mig rätt! Det är inget fel i att ha framtidsdrömmar. Jag är själv en person som alltid vill planera vägen jag vill gå, men om de planerna leder till jag att går vilse i mitt nu så gör de där planerna mer skada än nytta. Ibland behöver vi därför öva oss på skjuta på framtiden, att låta den vänta ❤︎

Mitt i prick

Vi leker med tankar.

Jag reser mig snabbt mot tavlan.
Skriver några ord.
Sätter mig ned men reser mig lika snabbt igen.
Jag avbildar nya tankar, det som dyker upp i mitt huvud, fyller tavlan med stora penseldrag och backar långsamt mot fåtöljen igen.
Vi stirrar båda på tavlan under tystnad.
Han tittar på mig, tittar på tavlan och sedan mot mig igen.
Han skrattar.
-Du är så jävla bra.
Jag försöker att inte slå mig själv för bröstet, nickar tyst med ögonen på tavlan.
Så det var mitt i prick, frågar jag.
Det var mitt i prick, nickar han.
Han fotar tavlan innan han går och vänder sig mot mig när han öppnar dörren.
-Vet du vad det bästa med dig är?
Nej, svarar jag, både nyfiken och rädd över vad som kommer trilla ur hans mun.
Det är dina metaforer säger han och höjer telefonen i luften som för att visa att han har kvar metaforen i sin hand.
Mitt i prick, svarar jag.
Mitt i prick, säger han med ett leende innan dörren stängs igen❤︎

Bär du företagsdrömmar?

Bär du företagsdrömmar?

Bär du företagsdrömmar?

Jag har drivit företag i över 10 år men inte haft någon i mitt umgänge som var steget före mig och drev det på heltid. I efterhand inser jag att det också innebär att det inte fanns någon som peppade mig till att ta steget, som sade till mig att chansa (för det gör sällan människor som är anställda).

För snart två år sedan träffade jag en företagare som kom att påverka hela mitt liv. Hon hade drivit eget heltid i några år i samma bransch som jag själv och sade ”det finns plats för dig med” och ”gör det bara”. Vårt första möte var det som tände elden inom mig och fick mig att ladda för det där hoppet som tillslut blev av.

Jag tror inte hon är medveten om hur mycket hon påverkade mitt liv och min framtid med ett enda samtal (och det inser jag i skrivande stund att jag måste tacka henne för). Men hon fick mig att våga tro på att det var möjligt, också för mig.

Så mitt största tips till dig som vill bli egen företagare, omge dig med andra företagare. Ingen annan förstår din drivkraft, din dröm, dina rädslor och din motivation.

Gå med i ett nätverk, skaffa dig nya vänner, grabba tag i en mentor eller köp coaching av någon som ligger steget före dig och har varit med om resan. Lycka till!

Ps.Hos mig finner du företagsnätverket solosystrar, du kan också köpa mentorskap och coaching. Mer info finner du här

Många bollar i luften

Jag målar upp alla hans bollar på tavlan.

Jag får bara välja en, konstaterar han med en suck och tittar ner i golvet.

Nej, svarar jag, du får välja flera, minst tre.

Han tittar på mig med en frågande blick.

Men va, alla har alltid sagt att jag bara får välja en.

Har dom haft adhd, frågar jag.

Nej, svarar han snabbt.

Så varför ska du lyssna på dem.

Han är tyst, en lång stund.

För att jag har tänkt att de har rätt svarar han.

Tänk om de hela tiden har haft fel…..Tänk om det är du som har rätt. Tänk om DU vet hur du fungerar. Tänk om de faktiskt INTE vet.

Ja, Varför har jag aldrig tänkt så?

Ja, Varför har du aldrig tänkt så?

Tystnaden intar rummet.

För att jag har tänkt att det är fel på mig.

Är det fel på dig?

Nej.

Nej, så om du ska börja leva livet som du vill nu då. Vilka bollar väljer du?

En varm känsla sprids genom hela rummet.

Allihop säger han bestämt.

Allihop upprepar jag och fångar in bollarna med ett stort hjärta på tavlan.

Så mycket bättre det känns nu, säger han innan han stänger min dörr.

Jag låter hjärtat vara kvar på tavlan resten av dagen som en påminnelse även för mig om vikten att lyssna inåt mer än utåt, alltid.