Ge aldrig upp!

Vissa personer har tänkt på att det behöver prata med någon lääääänge innan de väl kontaktar en terapeut. Man har gått lite för långt i sitt dåliga mående och skulle förmodligen ha bokat den där tiden för länge sedan. Ibland kan det vara så att när du väl kommer till terapeuten kan du ha svårt att prata om det du egentligen behöver hjälp med, eller så kanske du mår för dåligt för att finna ord, berätta, eller vara närvarande i samtalet. Eftersom du inte känner terapeuten kan du också känna problem med tilliten och därför känna skuld och skam inför att du är där eller inför det du känner och vill berätta.

Det är helt naturligt.

Istället för att känna en lättnad efter samtalet kanske du känner dig ångest- eller skamfylld och kanske bestämmer du dig där och då för att inte komma tillbaka, och så fortsätter den där onda cirkeln du sitter i. Detta är vanligt när man befinner sig i en tung, jobbig eller svår situation.

Jag brukar alltid säga att det ska kännas rätt i rummet och gör det inte det så ska man absolut byta terapeut, men ibland handlar det varken om dig själv eller terapeuten utan mer om det där jobbiga du har inom dig, och det kommer kännas tungt och svårt oavsett vilken stol du sätter dig i.

Man kan jämföra det med att gå till ett gym, träna ett pass och tro att musklerna ska ha växt synligt efteråt. Nej, ett samtal har sällan verkan, du måste repetera, få ut allt det där som gör ont, och det kommer att göra ont, oavsett vilket ”gym” du går till. Vikterna är alltid lika tunga.

Det jag vill säga är; ge inte upp. Ge det några gånger. Och även om jag tycker att den bästa terapin är då du och jag möts i rummet så kan telefon, mailterapi eller ”walk and talks” i vissa fall vara att föredra för att bryta isen. Komma närmare varandra utan att stå öga mot öga.

Befinner du dig i en sådan situation där du vill prata men inte kan/vågar? Tveka inte att kontakta mig för att hitta lösningar på din situation.

Och du, ge aldrig, aldrig upp ❤︎

Bredvid dig

Kanske älskar jag samtal för att det gör mig så himla närvarande. Tillsammans med dig känner jag mig så lugn och grundad. Vi blir till ett ”HÄR och NU”.

I vanliga fall är min hjärna en sådan som alltid springer framför, en sådan som tycker att andra inte håller farten, och som hatar inbromsningar och tvära vändningar. Jag kan ofta känna att jag aldrig spelar i samma takt som andra.

Befinner mig sällan bakom men ofta framför.

Men tillsammans med dig är det annorlunda. För helt plötsligt stannar tiden, och jag saktar på något vis ner farten.

Istället för att befinna mig steget framför, hittar jag mig,

precis bredvid dig ❤︎

Välkommen på workshop!

Finn ditt flow

Torsdag den 23 september kommer jag och fantastiska hobbykreatören hålla en kostnadsfri workshop för dig som vill ”finna ditt flow.”

Vad innebär finna sitt flow?

Bra fråga där. Jo det handlar om att hitta tillbaka till energi och glädje. Kanske går du runt ”i cirklar” och känner dig trött och utmattad? Kanske befinner du dig på en plats i livet där du inte trivs? Vi vill hjälpa dig att hitta tillbaka till din autentiska glädje genom skrivövningar och feng shui. Jag hjälper dig att hitta rätt i ditt inre med hjälp av pennan som psykolog och Therese ”hobbykreatören” bjuder dig på kunskap om hur du kan hitta mer glädje och energi, dvs flow, genom förändringar i ditt hem.

Ta med penna och papper så bjuder vi dig på en härlig stund!

OBS, antalet platser är begränsade så anmäl dig NU. (Din anmälan gäller inte förrän vi har bekräftat den).

Anmäl dig genom en kommentar eller genom att maila: kontakt@jessicahjert.se

Vid din sida

Jag har egentligen inga problem säger han och knäpper händerna framför bröstet. Jag vet egentligen inte varför jag är här fortsätter han som för att be om ursäkt för att han tar upp min tid.

Jag lyssnar tyst, låter honom fortsätta utan frågor. Efter varje mening förminskar han sig själv och sina problem med ”det går över” ”det är inte så farligt” eller ”det är inget problem egentligen”.

Förminskar du alltid dig själv, frågar jag plötsligt. Han stannar upp. Får inte du vara ledsen, arg eller besviken? Får inte dina problem ta plats?

Han tittar på mig och brister ut i gråt. Nej jag tror inte det, svarar han.

Du är jätteledsen och det är okej. Du får också släppa ut och känna negativa känslor.

Jag sitter tyst kvar vid hans sidan när tårarna faller. De landar mjukt i min soffa.

Jag visste inte att jag var så ledsen, säger han plötsligt. Nej och ofta är det så, för vi lever på i våra liv, stänger igen och håller känslor inne. De betyder inte att de försvinner. Tvärtom kan de förstoras och ge dig andra symtom och problem i din vardag.

Vi enas om att låta sorgen bo i rummet utan att visa den dörren. Du gråter, och jag sitter tyst vid din sida ❤️

Gå ner i vikt eller acceptera din kropp?

Älska dig självI september startar jag upp en ny omgång av utbildningen ”älska dig själv -kroppsacceptans och ätmönster”. Kursen hålls i ett liten grupp online där vi under åtta tillfällen diskuterar olika ämnen så som ätmönster, kroppsacceptans, självkärlek och självomhändertagande.

Kursen vänder sig till dig som tröttnat på att svälta din kropp och ständigt testa och leta efter nya metoder för att få en minussiffra på vågen. Den vänder sig till dig som vill gå ner i vikt, som vill behålla din viktnedgång, som vill förändra ditt ätmönster eller bara älska dig själv. I denna kurs arbetar vi för självkänsla och självkärlek oavsett siffran på vågen.

Kursen syftar till öka din förmåga att hantera vardagsstress, irritationer och besvikelser, och har som syfte att ge dig ökat välmående och mental balans- vilket också leder till ett förändrat ätmönster. I kursen kommer du få lära dig olika kbt-tekniker och tydligt se hur tankar, känslor och ätbeteende hör samman.

Fram till sista juli köper du din plats för rabatterat pris. Nu 4500:- Ord pris 8500:- Antalet platser är begränsade, boka din plats här.

Obs. kursen innehåller inga kost- eller träningsscheman utan handlar om att förändra sitt ätbeteende genom kunskap, medvetenhet och en bättre balans i livet.

Jag vet..

När jag var liten drömde jag om att bli stålmannen.

Inte för att kunna flyga, få superkrafter eller för att vara odödlig.

Nej jag ville rädda liv.

Jag såg hur jag lyfte dem från en plats till en annan. Där de var säkra, trygga och kunde leva lyckliga.

Jag tänker att mycket av det jag drömde om som barn har blivit sant.

Även om jag inte kan ta människor under armen och flyga iväg så kan jag låna ut mina öron och mitt hjärta…

och ibland är det det enda som behövs för att en person ska förflytta sig

eller orka en endaste dag till.

Det blir aldrig några nyhetsrubriker i tidningarna.

Ingen som står med trumpeter och fanfarer efter mina samtal.

Nej ofta väcker mitt arbete ingen reaktion alls mer än hos personen framför mig.

Men jag vet..

och det räcker ❤︎