av admin | feb 23, 2022 | I terapirummet
Ibland önskar jag
Ibland önskar jag att jag fick plats med hela världen i mina armar.
Att jag kunde ge varenda människa tak över huvudet och mat på sitt bord.
Jag hade velat skänka alla en partner och en vän.
Jag skulle dela ut en lycklig barndom och en trygg framtid.
Ibland drömmer jag om att rädda världen, att rädda liv.
Att bota både sjukdomar och hjärtesorg.
Att torka världens alla tårar och sudda ut varenda känsla av ensamhet.
Ibland önskar jag att jag kunde lyfta varenda människa så högt så att de kunde nå sina drömmar.
Att jag kunde sopa bort varje uns av tvivel och varje känsla av motgång i deras liv.
Att jag kunde få följa dem mot sina mål.
Ibland önskar jag att jag fick plats med hela världen i mina armar.
Men jag har för stort hjärta och för liten famn.
Jag lyckas inte nå runt den, jag räcker inte till.
Men istället för att omfamna världen låter jag den omfamna mig…
på så vis har jag alltid plats för dig ❤︎
av admin | feb 18, 2022 | I terapirummet
Att hjälpa dig
Att hjälpa dig
Jag hämtar upp henne i väntrummet och jag kan på bara en sekund utläsa att det inte är här hon vill befinna sig just nu.
”Jag har ångest” säger hon så fort mina ögon möter hennes.
Jag tolkar det som ”vad försiktig med mig” och jag nickar och visar henne mot rätt rum.
Vi småpratar en stund och sedan börjar jag att ställa de frågor som var anledningen till vårt möte.
Hon avbryter efter en stund. ”Det här kändes ju bra, kommer jag få träffa dig igen”, för första gången skakar jag på huvudet och nekar någon ett fortsatt möte.
”Jag är bara här tillfälligt och hjälper till. Men mina arbetskamrater kommer att ta hand om dig precis lika bra”.
Hon nickar försiktigt och jag kan läsa besvikelsen i hennes blick.
När hon lämnar rummet kommer den där ångesten tillbaka, hon tittat ner i golvet när hon säger hejdå.
Jag får påminna mig om att det också är den där lilla stunden som räknas, att även om jag inte alltid får möjligheten att påverka någons liv så kan det var gott nog att bara påverka en timme av någons dag ❤︎
av admin | feb 3, 2022 | I terapirummet
Han kommer in och lägger sitt problem på bordet.
I samma sekund de landar säger han att han inte vill prata om det.
Varsamt tassar vi omkring.
Jag arbetar för att han ska känna sig bekväm i rummet. Få honom att lita på att jag kan se hans problem utan att röra vid det, visa honom att samtalen är på hans villkor. Att han bestämmer både takt och fart.
Vi skrattar mycket.
Skojar kring det som ligger på bordet utan att ta ordet i vår mun.
Jag vill visa att det finns andra vägar att gå, att det på bordet kan förändras och förbättras även om man inte rör vid det.
Det handlar ofta om en helhet. Mår vi bättre på ett plan följer de andra oftast med av bara farten.
Vi människor har problem, mer eller mindre.
Men alla problem är inte till för att lösas.
I alla fall inte just nu.
av admin | jan 26, 2022 | I terapirummet
Varför blir det så frågar jag och tittar på honom.
För att det är synd om mig svarar han snabbt.
Jag ser att han ångrar orden samma sekund som de kom ur hans mun.
Att han liksom vill suga dem tillbaka.
Han ser ner i golvet som att han hoppas på att jag inte hörde vad han sade.
Det är synd om dig svarar jag.
Han vrider sig obekvämt i stolen och jag låter han stanna i tystnaden tills han inte längre står ut med känslan.
Det är precis här han ska vara, han vet förmodligen inte om det själv men han har precis vidrört vägen till läkning. Han har hittat den där obekväma dörren han behöver gå igenom för att på andra sidan må bra.
Men det är så mycket enklare att vända om, att inte ens titta åt den där dörren som är smärtsam.
Han visste förmodligen samma sekund han lämnade min mottagning att han inte hade tänkte att komma tillbaka.
Det gjorde för ont.
Men jag hoppades.
Kanske var det mitt misstag att låta dig möta din smärta innan du var redo, eller så var det ditt, att inte omfamna den när den låg framför dig.
Oavsett.
Det är synd om dig…
och jag finns alltid här för dig när du själv vågar inse det och är beredd att komma tillbaka ❤︎
av admin | dec 26, 2021 | I terapirummet
Jag tror inte på samtal säger han och ler snett mot mig.
Kanske förväntar han sig att jag ska ta illa upp.
Hur kommer det sig, frågar jag nyfiket.
Jag tror att det bara är jag som kan förändra mitt liv fortsätter han.
Jag nickar tyst.
Finns det något du tror kan vara bra med samtal, frågar jag.
Han rycker på axlarna och tittar bort.
Ibland är det så att de ”som inte tror på samtal” är rädda att gå in på djupet, att de inte vill visa sig sårbara, och det är många gånger lättare att undvika samtal, än att gå in i det, kan det vara så för dig, frågar jag.
Han nickar tyst.
Jag kan så klart inte förändra ditt liv, det är bara du som kan göra det, du har helt rätt. Men jag kan stötta dig, ställa frågor och väcka tankar som för dig längre fram i din process. Ibland är det bara viktigt att få prata högt, att få säga det man tycker och tänker till någon. När man har fått göra det, kan livet ibland kännas lättare. Har du upplevt det någon gång?
Han möter min blick och rycker återigen på axlarna.
Jag känner i luften att jag ska undvika att knacka hål på den där muren han satt emellan oss, för även om jag skulle lyckas att riva den, skulle det sluta med att han sprang där ifrån med svansen mellan benen, och aldrig kom tillbaks.
Ibland handlar mitt jobb om att ta av masken på personen mitt emot mig att få dem att acceptera sig själva, och ibland handlar det om att ta av min egen mask och få dem att lita på mig.
Han är som en folkskygg hund med flackande blick och jag vet att jag behöver möta honom där han är och inte där jag befinner mig.
I hundvärlden hade jag lagt mig på rygg och blottat strupen, visat att jag inte har onda intentioner.
Men i samtalsrummet funkar inte den tekniken.
Jag kan inte vända bort mitt ansikte, gå ner på knä, sträcka ut min hand och säga ”Hej, här är jag. Jag är inte farlig”. För att vänta på att den folkskygga hunden ska våga sig fram.
Fast samtidigt är det precis det jag gör när jag varsamt närmar mig ditt hjärta.
Du bestämmer själv, säger jag och tittar på dig med mjuka ögon. Jag vill jätte gärna hjälpa dig, få finnas vid din sida. Men det viktigaste av allt är att du vill ha mig där. Annars gör det ingen skillnad.
Det känns bra, säger han när han lämnar rummet med sitt sneda leende. Det här kändes bra. Jag kanske kommer tillbaka.
I min värld har du precis vågat dig fram till min hand. Även om du bara tagit en snabb tugga av det jag har att erbjuda för att sedan snabbt springa tillbaka till din egen trygghet, så är det dom där små minutrarna som du rörde min hand det som räknas🖤
av admin | dec 8, 2021 | I terapirummet
Trots att jag arbetat som terapeut i flera år blir jag fortfarande lika glad för varje nytt samtal med en ny klient. Att du väljer just mig. Jag blir självklart lika glad för alla återkommande klienter. För jag tar aldrig din och min tid för given.
Ibland får jag nästan nypa mig i armen för att förstå att det är på riktigt. Att jag blir utvald, den du beslutar dig att ge ditt förtroende till.
Jag slutar aldrig känna tacksamhet för att du väljer att blotta ditt hjärta framför mina ögon,
och jag lovar att för alltid bära ditt förtroende med mjuka händer och öppet hjärta ❤︎
