av admin | okt 20, 2021 | I terapirummet
I mitt rum är det sällan tyst.
Och kanske bor det mer skratt än tårar i fåtöljen mitt emot.
Nej jag kanske inte är en vanligt terapeut.
Jag sitter inte helt tyst i min fåtölj.
Inte still heller för den delen.
Jag kanske inte hummar och nickar på ett sådant där sätt du sett på film.
Nej, jag pratar ofta för fort.
Jag kan både skratta, gråta och ibland (när det behövs) provocera personen jag har framför mig.
Jag är en jävel på att avbryta
(även om jag försöker låta bli)
och jag kan snabbt ta mig ur fåtöljen för att använda tavlan
och måla upp dina tankar.
Men jag är inte bara duktig på att prata,
utan också på att lyssna
med både mitt hjärta och min själ.
Jag vill dig helt enkelt så jävla väl.
Nej, jag kanske inte är en vanlig terapeut
för så fort du tar klivet in i mitt rum betyder du något för mig.
Jag vill med hela mitt inre hjälpa…dig.
av admin | sep 29, 2021 | I terapirummet
Kanske älskar jag samtal för att det gör mig så himla närvarande. Tillsammans med dig känner jag mig så lugn och grundad. Vi blir till ett ”HÄR och NU”.
I vanliga fall är min hjärna en sådan som alltid springer framför, en sådan som tycker att andra inte håller farten, och som hatar inbromsningar och tvära vändningar. Jag kan ofta känna att jag aldrig spelar i samma takt som andra.
Befinner mig sällan bakom men ofta framför.
Men tillsammans med dig är det annorlunda. För helt plötsligt stannar tiden, och jag saktar på något vis ner farten.
Istället för att befinna mig steget framför, hittar jag mig,
precis bredvid dig ❤︎
av admin | aug 25, 2021 | I terapirummet
Jag har egentligen inga problem säger han och knäpper händerna framför bröstet. Jag vet egentligen inte varför jag är här fortsätter han som för att be om ursäkt för att han tar upp min tid.
Jag lyssnar tyst, låter honom fortsätta utan frågor. Efter varje mening förminskar han sig själv och sina problem med ”det går över” ”det är inte så farligt” eller ”det är inget problem egentligen”.
Förminskar du alltid dig själv, frågar jag plötsligt. Han stannar upp. Får inte du vara ledsen, arg eller besviken? Får inte dina problem ta plats?
Han tittar på mig och brister ut i gråt. Nej jag tror inte det, svarar han.
Du är jätteledsen och det är okej. Du får också släppa ut och känna negativa känslor.
Jag sitter tyst kvar vid hans sidan när tårarna faller. De landar mjukt i min soffa.
Jag visste inte att jag var så ledsen, säger han plötsligt. Nej och ofta är det så, för vi lever på i våra liv, stänger igen och håller känslor inne. De betyder inte att de försvinner. Tvärtom kan de förstoras och ge dig andra symtom och problem i din vardag.
Vi enas om att låta sorgen bo i rummet utan att visa den dörren. Du gråter, och jag sitter tyst vid din sida ❤️
av admin | jul 7, 2021 | I terapirummet
När jag var liten drömde jag om att bli stålmannen.
Inte för att kunna flyga, få superkrafter eller för att vara odödlig.
Nej jag ville rädda liv.
Jag såg hur jag lyfte dem från en plats till en annan. Där de var säkra, trygga och kunde leva lyckliga.
Jag tänker att mycket av det jag drömde om som barn har blivit sant.
Även om jag inte kan ta människor under armen och flyga iväg så kan jag låna ut mina öron och mitt hjärta…
och ibland är det det enda som behövs för att en person ska förflytta sig
eller orka en endaste dag till.
Det blir aldrig några nyhetsrubriker i tidningarna.
Ingen som står med trumpeter och fanfarer efter mina samtal.
Nej ofta väcker mitt arbete ingen reaktion alls mer än hos personen framför mig.
Men jag vet..
och det räcker ❤︎
av admin | jun 30, 2021 | I terapirummet
Du sitter mjukt i mitt samtalsrum.
Här råder fred och stillhet.
Oavsett vilka känslor som visar sig.
Här får allting får plats.
Sorg, ilska, rädsla, skam, glädje.
Du släpper dem på golvet och jag fångar dem.
Lindar in dem i bubbelplast.
Du behöver inte ta med dig dem när du går.
Även om de nu är mjukare att hålla i.
Dom ligger på tröskeln till min ytterdörr.
Lika enkla att ta med som att slänga bakom sig.
Jag stoppar en del av dem i min egna ficka.
Som för att få känna livet i mig,
samtidigt som för att behålla
en del av dig ❤︎
av admin | jun 23, 2021 | I terapirummet
Jag tror (eller skulle vilja säga vet) att vi alla har något som gör ont inom oss. Oavsett hur vi växt upp eller vad vi varit med om. Vi har alla tankar som skaver, sår som gör ömmar. En av anledningarna till att jag älskar mitt jobb och valt att bli terapeut är för att man är så närvarande i stunden, i lyssnandet när en människa delar med sig av sina tankar och sitt liv. Det känns som att lägga förband på ett sår, så omhändertagande, fast att det enda jag egentligen gör är att ge dig uppmärksamhet.
De personer jag träffar som har gått i terapi säger ofta att det är det bästa dom har gjort. Trots att det ofta har ett högt pris, så är det inget de vill vara utan. Och jag är själv glad och tacksam för min egenterapi. För det handlar inte bara om att jag kommer närmare mig själv, utan också om att ta till sig hur det känns när man sitter på andra sidan stolen.
Inte för att jag studerade min terapeut i terapirummet men efteråt funderade jag alltid över hur jag uppfattade situationen och hur det kändes att vara klient. Jag skrev terapidagbok. Inte för att min terapeut har bad mig att göra det, utan för att jag visste att det gav mig mer av sessionerna. Det fick mig att reflektera ett extra varv, komma ihåg vad som sades, och gav mig möjlighet att läsa det igen och igen.
Att ha gått i terapi själv gör att jag vet vad som krävs av dig. Jag vet hur det känns att öppna upp, att dela med sig av ett förtroende, att vara ledsen, tycka att terapisessionerna är jobbiga, och ibland tvärtom, helt fantastiska. Jag vet hur det känns att inte känna tillit, att inte få förtroende, att stanna kvar, och att ibland bli hjälpt ändå.
Det jag tar med mig från min egenterapin är att göra annorlunda med allt det jag inte uppskattade. För jag vill göra och vara det bästa för dig, men om det ändå inte räcker till är allt jag önskar att du ska få känna dig trygg, hjälpt och mindre ensam ❤︎
