Du sitter mjukt i mitt samtalsrum.
Här råder fred och stillhet.
Oavsett vilka känslor som visar sig.
Här får allting får plats.
Sorg, ilska, rädsla, skam, glädje.
Du släpper dem på golvet och jag fångar dem.
Lindar in dem i bubbelplast.
Du behöver inte ta med dig dem när du går.
Även om de nu är mjukare att hålla i.
Dom ligger på tröskeln till min ytterdörr.
Lika enkla att ta med som att slänga bakom sig.
Jag stoppar en del av dem i min egna ficka.
Som för att få känna livet i mig,
samtidigt som för att behålla
en del av dig ❤︎
