Har du någonsin mått dåligt?
Han tittade granskande på mig.
Ja, svarar jag.
Menar du det frågar han som att han inte tror mina ord.
Jag nickar.
Så det går över?
Ja, svarar jag med en självklarhet.
Han granskar mig noggrant.
Som han vill hitta ett spår av sanning i mitt ansikte.
Han skakar på huvudet som att han inte tror på vad jag säger.
Han sjunker djupare och djupare ner i fåtöljen.
Det känns inte så, suckar han.
Jag lägger min hand på hans arm.
Han tittar på den samtidigt som att hans andetag saktar ner. Han tittar mig i ögonen, rättar till sin ställning till upprätt och nickar mot mig.
Vi ler mot varandra och på bara några sekunder tänds ett hopp i hans ögon. Något som inte fanns när han kom men som följde honom när han gick ❤️