Hur mycket är du beredd att betala?

Jag tror att dom flesta människor skulle hålla med mig när jag säger att man skulle göra vad som helst för att må bra. I vilket fall är det något man säger till sig själv; när man mår dåligt.

Den psykiska ohälsan ökar i samhället och att trots att alla människor vill ha en god hälsa, så är man inte riktigt beredd att betala för det. Hur många struntar inte i träningen, väljer bort frukt och grönsaker, skippar massagen och lägger varken tid eller pengar på terapisamtal eller en coach. Istället för att ta hand om vår insida lägger vi hellre tusenlappar på kläder, en ny frisyr eller skräpmat som ofta kostar mer än vad det smakar. Vi kan betala nästan hur mycket som helst för att ”förbättra” vår utsida men är inte beredd att bekosta vår insida när det är den som fåt betala priset. Nej samtal är ingen ”quick fix”. Men det är inte det där andra du lägger pengarna på heller.

Ibland skulle behöva fundera på varför vi mår som vi gör. Hur mycket tid och pengar lägger du på din insida vs din utsida? Vilket är i bäst skick? Vilket är viktigast för dig? Jag menar inte att du behöver gå i terapi (även om jag rekommenderar alla människor det), men ägna 10 minuter åt meditation eller 15 minuter åt en tyst promenad. Eller vill du vara riktigt rättvis mot dig själv, dela på summan, lägg ena halvan på din insida och andra på din utsida. Testa dig fram vad som får dig att må bäst, massage, träning, en tyst retreat.

Det är dyrt, kanske du tänker, ja men det är ännu dyrare när du gått sönder på riktigt, när insidan är trasig och månader eller år av sjukskrivning väntar. Det är då det kommer att bli dyrt.

Säg inte jag gör vad som helst för att må bra, samtidigt som du fortsätter att göra ingenting.

Jag vill förändra världen

Nej ,jag har inte fått hybris, eller jo kanske lite. Men jag vill faktiskt förändra världen. Kan ibland känna mig så jävla trött på tystnaden. Trött på skuld och skam. Ja, vi pratar mer om psykisk ohälsa idag än tidigare, men sen tar det stopp där.

Vi har svårt för att hjälpa oss själva, berätta om våra egna känslor eller för att söka hjälp utifrån. Något som gör att jag känner att jag inte passar in i ”terapeutmallen” är att enpsykolog eller terapeut ofta gömmer sig längst in på ett kontor, dom är svåra att hitta, och när du väl behöver en, ja då får du fanimej leta (eller stå flera år i kö). Dom berättar sällan själva om sin inre värld, om sin kompetens eller sin erfarenhet.

Att psykologer och terapeuter är så tysta om sitt arbete och på sätt och vis gömmer sig, skrämmer mig (eller kanske mer gör mig förbannad). Det är som att våran inre värld är något att skämmas för när jag vill påstå motsatsen.

Nej jag vill ha ett synligt kontor som är lätt att hitta, en öppen dörr och tydliga ord som beskriver vad som faktiskt händer där inne. Jag vill tvätta bort rädslan över att gå i terapi och räta ut alla frågetecken om vad som händer inne i ett behandlingsrum. För vi förändrar och räddar liv, varför pratar vi inte högre om det?

De personer jag pratat med som unnat sig egenterapi säger att det är det bästa dom gjort, men dom skriker inte ut det till världen direkt. Vilket dom (enligt min mening) borde göra.

Vi ska inte bara prata mer om psykisk ohälsa, varje människa behöver jobba med sin egen inre värld utan att skämmas. Jag vill att man ska våga det!

Jag har varit hos min terapeut, är ett ord alla ska kunna säga utan att titta ner i marken, istället ska de stoltsera med att de tar hand om sig själva.

Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att lyssna på nya levnadshistorier, vara ett bollplank och dela med mig av mina verktyg. Jag kan inte tänka mig något vackrare. Efter ett bra samtal fylls hela jag med energi och det kan ingen gammal sanning ta ifrån mig.

Nej, jag ska förändra världen. Men jag kanske börjar med Sverige, Vänersborg. Jag tänker fortsätta att prata alldeles för högt om ämnet, visa min verksamhet och skryta över det jag gör. För jag hjälper faktiskt människor, jag räddar liv.

 

Det hjälper inte att prata

Det hjälper inte att prata

Det hjälper inte att prata

Som terapeut tror jag på samtal. Jag tror att samtal kan vägleda dig, peppa dig, hjälpa dig till nya insikter och ibland vara det som gör att du över huvudtaget orkar att existera. Jag tror att ett samtal kan förändra dina tankar, din dag, ditt liv.

Många gånger träffar jag människor som är rädda för terapeuter och psykologer. Som att de skulle kunna läsa tankar. Men det handlar ju inte om det. Det handlar istället ofta om att ifrågasätta tankar. Och skapa nya.

Ibland hör jag personer säga: det hjälper inte att prata. Då skulle jag vilja svara tillbaka att det kanske beror på vem du pratar med. En sak är i alla fall säker, och det tror jag till och med att den som inte tror på samtal också kan hålla med om. Det hjälper i vilket fall inte att inte prata. Inte många mår bättre av att behålla sina tankar för sig själv. De får dig i de flesta fall inte att må bättre, tvärtom…

Så du som funderar på samtal men inte vågat att ta steget, pröva, för vad blir bättre genom att du håller tyst?