Har du svårt att slå ner på tempot och unna dig pauser eller dagar av ickeprestation?

Jagas du av en känsla av att aldrig ha gjort tillräckligt, att du bara ska hinna en sak till, och en sak till. Att du aldrig blir klar? Skippar du pauser och raster, eller tar en ”produktiv rast” från jobbet där du sitter med matlådan framför datorn och svarar på mail eller tittar igenom sociala medier? Tar du dina jobbsamtal när du ändå är på väg någonstans, när du sitter i bilen, är ute med hunden eller mellan möten? Har du svårt att släppa taget om en uppgift eller ett mål även om du slutför det? Bedömer du dagens framgång utifrån sakerna du inte fått gjort? Fortsätter du arbeta trots att du redan slutfört en uppgift (genom att hitta nästa)?

Om du känner igen dig i texten ovan så kanske du är jagad av dina egna ”låtsas måsten” och har hamnat i fällan av toxisk produktivitet.

Toxisk produktivitet är i grunden en ohälsosam önskan att vara produktiv hela tiden, oavsett vad.

Ofta drabbas man också av en oförmåga eller brist på lust att umgås eller bara njuta av vila eller stunder av stillhet. Man slutar att ta hand om sig själv, för man har helt enkelt inte tid. Du kanske kastar i dig dålig mat (eller ingen alls). Hinner inte umgås eller kontakta vännerna och du kanske inte hinner med träningen eller den tid för reflektion som du önskar.

Det är så himla lätt att vara effektiv, att hitta nästa uppgift och sedan nästa igen. Inte sällan ger det dig också kickar, tillfälligt. Det är som att jaga din egen svans. Du når den aldrig.

Lösningen?

Kom på dig själv (igen och igen) när du fastnar i detta mönster. Tvinga dig själv till pauser om än bara på 5-10 min. Sätt en gräns för dagens uppgifter och låt dig inte göra mer jobb än så. Undersök känslan som uppstår i dig när du inte är produktiv, vad händer då, vad tänker du om dig själv?

Att sitta fast i toxisk produktivitet kan kännas tillfredställande till en början. Man kan känna sig effektiv och man njuter av sin snabbhet. Farten kan lätt bli beroendeframkallande men till slut blir man fartblind och tappar glädjen i det, ofta kommer utmattningen då som ett försenat brev på posten.

Så dagens påminnelse! Om du känner igen dig i texten BROMSA, inte med plattan i botten utan mjukt och försiktigt. För det är inte sällan vid just tvärniten man kraschar ❤︎