Får jag komma tillbaka säger hon och tittar försiktigt upp under sin lugg.

Ja, så klart, du får komma när du vill.

Hennes förra kurator avslutade hennes samtal.

Talade om för henne vilket svår patient hon var.

Hon kände sig som ett hopplöst fall.

Hon håller fast i mina ögon längre än vad hon brukar som för att se om jag menar det jag säger.

Hennes axlar sjunker, hon lutar sig tillbaks.

Jag finns alltid här, säger jag med ord som jag hoppas fastnar på hennes insida.

Hon tittar upp igen med tårade ögon.

Tack, säger hon innan blicken faller ner i golvet.

Tack.