Inte sällan möter jag människor i terapirummet som ger, ger och ger – tills det inte finns något kvar av dem själva.
För några veckor sedan satt jag i samtal med en man som hållit fast vid en destruktiv relation i över tio år. Han var nära en kollaps efter att under lång tid ha blivit nedtryckt, förminskad och tappat bort sig själv.
”Varför lämnar du inte?” frågade jag försiktigt.
”Jag vill inte göra henne ledsen”, svarade han.
Trots att hon gjort honom ledsen – om och om igen, i över ett decennium – ville han inte såra henne. Så han fortsatte att offra sitt liv, sina behov och sin livsglädje för att tillfredsställa någon annan.
Idag vill jag påminna dig om något viktigt:
Du lever bara en gång.
Håll inte fast vid någon som inte håller fast vid dig.
Ställ dig själv frågan:
Hur får den här relationen mig att må?
Vad får jag ut av den – egentligen?
Är jag här för att det är gott – eller för att det en gång var det?
Ibland stannar vi kvar i något för minnet av hur det en gång var, eller för hoppet om hur vi önskar att det kunde bli.
Men livet är för kort för att vänta på att någon annan ska börja älska dig rätt.
Slösa inte bort ditt hjärta på någon som inte är värd det.