Han gräver ner sig i det förflutna.
Varför är en återkommande fråga.
Varför gjorde jag så, varför blev det så?
Han letar men finner inga svar.
Spelar det någon roll, frågar jag.
Han tvekar, nej, egentligen inte.
Kan vi istället fråga varför du håller kvar i det nu.
Han tittar på mig med uppspärrade ögon.
Det blir tyst.
Det var en väldigt bra fråga svarar han.
Vill du komma vidare?
Ja, säger han och möter min blick.
Släpp det.
Bara så där?
Bara så där.
Är det så enkelt?
Det kan vara så enkelt, det bestämmer du.
Han tittar på mig.
Jag ger honom mitt block, han tar frågande emot det.
Släpp det säger jag. Han håller kvar. Släpp det upprepar jag. Han tittar fortfarande på mig med förvirrad blick men släpper det sedan i golvet med en duns.
Det var väl inte så svårt?
Vi skrattar tillsammans.
Nej, det var ju inte så svårt ❤︎
