Han drar fingertoppen längst kaffekoppens kant.
Varv efter varv.
Jag följer hans finger i tystnad samtidigt som jag lyssnar.
Rörelsen saktar ner farten, för att sedan gå upp i varv igen.
Den följer rytmen av hans historia.
Ibland stannar den till helt, som tex när han intensivt lyssnar istället för att prata.
Jag kan se hur stressen rinner från fingertoppen rakt ner i koppen, stundvis stannar han till och dricker upp den. För att sedan återgå till samma rörelse.
Jag vill ta koppen försiktigt ur hans händer, ställa den framför honom för att tillsammans ta ett djupt andetag och samtidigt låta hans händer få vila i hans knä. Jag inbillar mig att talet hade blivit lugnare och att ögonen då hade vågat möta mina.
Men istället fortsätter jag att notera delar av hans historia och hans beteende.
När han går diskar jag ur koppen.
Följer långsamt kanten med min fingertopp och ser det gröna diskmedlet flyta ner i koppen på samma sätt som hans stress tidigare gjort.
Orden sitter kvar, berättelsen har inte nått sitt slut.
Jag låter det varma vattnet skölja över både koppen och mina händer och känner hur vi båda renas.
Jag ställer in koppen i skåpet i en väntan på att återigen få fyllas, med nytt innehåll och nya berättelser ❤︎