Hans händer skakar över bordet. Jag noterar det utan ord.

Berättelsen ramlar snabbt ur hans mun och jag hör rädslan mellan raderna trots att han har försökt att radera den.

När han är på väg mot dörren kommer tårarna. Jag lägger handens på hans axel i en tröst vilket får dem att öka i omfång. Hans ögon möter mina och jag ser att det lugnar honom och han ler mellan tårarna.

Det kommer bli bra säger jag innan dörren stängs efter honom. Tack viskar han, innan den slår igen.