Det finaste med att få vara terapeut är att få bära ett förtroende. Jag håller det varsamt i mina händer med mjuka fingrar. Jag är medveten om hur ömtåligt det är och vet att bara för att jag en gång har fått det i min hand så betyder det inte att jag får behålla det för alltid. Du kan när som helst ta det tillbaka, jag kan också tappa det eller göra sönder det med mina fingrar om jag håller det för hårt.
Det är viktigt för mig att aldrig ta dig för given. Att inte tro att jag vet, eller att jag har de rätta svaren.
Många gånger försöker jag att bara finnas till, utan krav på varken dig eller på mig själv, och det får jag påminna mig om ständigt så att jag inte inbillar mig att min uppgift är att laga och reparera, att gå in med hammare och spik. Förändra och bygga om.
Nej, min uppgift är att bära dig, att hålla dig mjukt, att bara finnas vid din sida.
Det är där jag vill vara. Utan regler och ramar. Där finns inga färdiga agendor, planer eller kbt-interventioner, utan endast en genuin omsorg och ett uppmärksamt lyssnande, fullt med kärlek och omtanke ❤︎
