”Tänk om du har fel”. Hon tittar på mig med frågande ögon.
Det jag hör dig säga är att du är nöjd med ditt liv, men samtidigt strävar du efter något annat som du egentligen inte vill ha.
Hon tittar på mig som att hon inte förstått min poäng.
”Jag tror det är strävan…efter det som du egentligen inte vill ha som gör att du inte är lycklig…inte ditt liv i sig”.
Hon är tyst en stund. Som för att ta in det jag sagt. Som för att suga på orden, vända och vrida på dem.
”Jag har aldrig sett det på det sättet”, säger hon fundersamt.
”Nej, och jag tror att många av oss hamnar där. Vi fastnar i tron på att vi måste leta efter mer eller vara som alla andra. Vi måste gå på fester, ha ett gäng med vänner. Ha snygga kläder eller den nyaste telefonen. Men kanske sitter glädjen inte i de sakerna”
Hon nickar tyst.
”Min sitter i min hund, i att få titta ut över den här sjön säger jag med blicken på vattnet framför mig, i den första koppen kaffe på morgonen och i samtal med en vän”, avslöjar jag. Kanske behövs inget mer?
Hon nickar och ler. ”Ja, kanske har jag fel” ❤️