Förlåt, säger hon när tårarna börjar rinna, som om hon på riktigt skulle ha något att be om ursäkt för.

Hon sitter i fåtöljen mitt emot mig och torkar tårar med sin tröjärm och jag ser på henne att hon hoppas på att de ska sluta rinna. Men det fortsätter, och fortsätter.

Jag ger henne näsdukar och hon tar emot dem med handen som inte är upptagen av hennes ansikte.

Förlåt, säger hon igen. Det är precis som det ska vara säger jag. Det är ok.

Flödet avtar sakta.
Jag sitter hela tiden vid hennes sida.

Tack, säger hon när hon går. Det är precis så det ska vara, säger jag. Allt är ok ❤️