Välkommen till en känsloskola i fem delar där jag berättar om några av våra grundläggande känslor och deras funktioner. Varje onsdag fem veckor framöver kommer du få lära dig mer om några av våra grundkänslor; ilska, sorg, skam, rädsla och glädje.
Bild pixabay
Sorg/ledsenhet är en grundkänsla vi människor delar. Sorg gör oss ofta passiva och ger oss en tung känsla i kroppen. Har du någonsin funderat på varför det är så? Varför förlorar vi kraft när vi är ledsna? Vad vill känslan ledsen att du ska göra? Vad fyller den för funktion?
Känslan får oss ofta att grubbla, sörja, och känslans funktion är att vi ska varva ner. Sorg visar dig också vad som är värdefullt i livet, vad som är värt att hålla fast i och bry sig om. Det är därför du sörjer saker/personer/platser du tycker om.
Sorg och ledsenhet är också lätt att läsa i en annan människas ansikte och kroppsspråk. Vi ser det tex genom tårar, tårfyllda ögon och personens mimik. Det är svårt att missa när en person känner sorg eller är riktigt ledsen, har du funderat på varför?
Den tydliga mimiken signalerar till andra att vi behöver tröst/hjälp och stöd. Förr gick människoflocken samman för att hjälpa och beskydda den sörjande från omgivningens faror. Idag behöver vi sällan det beskyddet, men likväl kan vi behöva omtanke eller en kram.
Idag känner många av oss att vi inte ges tid att sörja. Vi går inte längre med ett svart sorgband på vår arm för att visa upp vår sorg. Nej istället drar vi oss undan. Sorg gör oss känsligare och sårbarare för bland annat stress så kanske vore det ändå till vår fördel att visa oss sårbara för att signalera ”ta det varligt med mig, jag är i sorg”. Det kanske inte bara hade gjort vår omgivning vänligare, utan vi kanske också hade blivit vänligare mot oss själva?
Så hur hanterar du ledsenhet i dig? Kör du över den och låtsas som ingenting eller samlar du din flock, gråter, pratar av dig och tar emot kramar? Eller kanske är du en person som istället fastnar i sorgen, låser in dig och vägrar att lämna den, om så bara för en dag.
Fundera på hur du skulle behöva hantera din sorg. Är du för mycket i den eller för lite, och hur kommer ditt beteende idag påverka din framtid?
Behöver du någon att prata med om sorgen? Jag finns här.
